saw v - krossade förhoppningar
Vad ska man säga. Saw har verkligen tappat greppet. Vad som från början var ett kreativt koncept om en man som egentligen inte dödar människor utan ger de en chans att kämpa för livet de försummat - har urartat till en smaklös soppa där cancercellerna tagit död på all förnuft i Jigsaws huvud.
Saw 5 är verkligen inget nytt. Man har tagit lite från ettan, lite från tvåan, lite från trean, lite från fyran - och voila! Så har man gjort en kopia. Skådespelarna är pinsamt dåliga - speciellt de fem personer som skulle samarbeta för att komma ut ur rummet.
Handlingen är nog det konstigaste. Jag fattade ingenting i slutet, allt var huller om buller. Han dödade honom som dödade honom och nu har han bestämt sig för att döda honom men egentligen var det han som dödade henne och blablablabla. Det mest positiva är nog att det inte var lika äckligt som de övriga filmerna. Jag tror filmmakarna tänkte något i stil med; "ja! vi kan göra en massa komplicerade kopplingar som ingen lär fatta! då får man ju en handling! bra va va va va??"
Dessutom var allt så förutsägbart. Helt ärligt kan jag inte skilja någon av saw-filmerna från varandra. Alla är likadana. Samma mönster. Samma händelser. Man har varit för lat för att skapa spänning. De vet ju att folk ändå kommer att betala för att se skiten, så why bother?
Jag rekommenderar inte att betala för Saw V, waste of money. Egentligen är väl filmen inte så hemsk. Helt okej underhållning, men om man väntar sig något i stil med ettan eller tvåan, lär man bli väldigt besviken. Jigsaw krossar inte bara händer och ben, utan även våra förhoppningar. Tyvärr.
awake - håller dig utan tvekan awake
Hur tror du att det skulle kännas att opereras - medan du var vid medvetande men oförmögen att göra något alls? Det är vad som händer Clay, ett rik ung man med miljarder på banken. Han har ett dåligt hjärta och när han äntligen lyckas få en hjärttransplantation, går något fruktansvärt snett.
En av filmens starkaste sidor är att den anspelar på en av de värsta tänkbara fysiska smärtor vi kan tänkas gå igenom.Vem fan vill bli opererad när man kan känna hur ens bröst slits upp, men inte ens kan blinka eller röra på fingrarna för att signalera att något är fel? Vi har redan sett småflickor bli besatta av demoner, vi har sett flygplan bli kapade av självmordsbenägna män, vi har sett monster som hoppar ur garderoben. Vi har sett allt. Förutom det här.
Jag är medveten om att det förmodligen finns flera filmer med en story som denna, men här är en som inte har blivit så pass sönderfilmad att den tappat sitt värde.
Hayden Christensen spelar Clay, och jag tvivlar på att han var helt rätt för rollen. Hans agerande känns lite sådär, speciellt i scenerna där han skriker av smärta. I tankarna alltså, eftersom han i praktiken inte kan skrika alls. Jessica Alba spelar hans sockersöta flickvän, och vi bliv överröstade av kärleksscener med dessa två. Detta är långt ifrån hennes bästa roll. Kanske min trovärdighet till henne har sjunkit efter alla de dåliga filmer hon gång på gång spelat in. Jag är övertygad om att hon är skickligare än korkade filmer om tjejer med våtdräkt eller vad fan var.
Awake är en thriller som bjuder på allt. Spänning. Medlidande. Intressant budskap. Även om vissa intriger är onödiga och filmen innehåller en del faktafel, är det just: en film. Awake är inget mästerverk, men absolut något som underhåller dig hela vägen och bjuder på det lilla extra.
red eye - öga för halvdan thriller
Rachel McAdams är alltid en anledning till att se på halvdåliga filmer. Hon är så förkrossande vacker, och om hennes skådespelsinsatser var lika bra skulle hon vara rentav dödlig i filmvärlden. Jag påstår inte att hon är dålig (långt ifrån! Hon är en duktig skådespelerska), utan jag påpekar bara det osagda. Red eye är en film som handlar om Lisa Reisnerts färd till Miami. I flygplanet sitter hon bredvid en kille hon tidigare mötte på flygplatsen , och de verkar klicka. Ja, tills han såklart visar sig vara allt annat än den snälla killen som hjälpte en blond bimbo med hennes väskor.
Filmen hade potential. Det hade den verkligen. Men varför den sega starten? Det tog nästan 20 minuter innan något intressant inträffade. Tills dess var det bara en massa nonsens som inte hade något med filmen att göra. Cillian Murphy, som spelar killen, presterar helt okej i den här filmen. Han var ett perfekt val som den iskalla psykopaten, tyvärr hindrade det dåliga manuset honom från att avancera. Vill jag som regissör skrämma publiken så ska inte jag ägna halva filmen åt tomma hot.
En rätt så förutsägbar rulle, men acceptabel då den är stundtals väldigt spännande. Bestäm själv om detta är tillräckligt för att se den.
Intressant fakta: Cillian Murphy ville ha rollen så pass mycke att han flög från England till Hollywood två dagar innan hans bröllop; för att luncha med regissören. Regissören sade senare att hans ögon var det som slutligen gav honom rollen. Jag kan förstå, de är fan asläskiga!
man on fire
Jag måste erkänna att jag varit alltför hård mot Denzel Washington. Han är faktiskt inte så hemsk som jag föreställt mig, åtminstone inte i den här actionthrillern med Dakota Fanning. Han är fortfarande väldigt "stel" i sina rörelser, men eftersom han verkligen lever in i rollen för den här filmen så kan jag inte klaga..
Washington spelar livvakten/lönnmördaren John Creasy, vars uppgift är att skydda rikemansbarnet Pita i Mexico City där kidnappning är lika vanligt som att kissa (skämt åsido. Ta inte illa upp om du är från Mexico eller något). När hon sedan blir kidnappad blir han som galen och ser rött. Han ska ha henne tillbaka till varje pris, och må gud vaka över den som korsar hans väg!
John Creasy är utan tvekan den farligaste mördaren jag sett på TV. Skulle ens Jack Bauer rå på honom? Creasy är en sadist. Att stoppa upp en bomb i arslet på någon är inget som verkar störa honom. Sedan kommer han med de fyndigaste replikerna.
"Man: In the church, they say to forgive.
John Creasy: Forgiveness is between them and god. It's my job to arrange the meeting".
Så klyschigt men samtidigt helt jävla klockrent.Jag satt jämförde honom med Anton Chigurh i No Country For Old Men (som för i övrigt är den kallast och läskigaste mördaren på filmduken! Enda anledningen till att jag gillar filmen). Trots att Chigurh ger mig kalla kårar tror jag att Creasy lätt skulle kunna knäppa honom. Dock tror(vet) jag att största skillnaden mellan dem är att Creasy dödar för att hämnas (och att han har känslor?), medan Chigurh bara verkar tända på att mörda till höger och vänster.
Se den här spännande thrillern om ni vill sitta fastklistrade i soffan(sängen?) av spänning. Det är även en film som tar upp viktiga ämnen, som korruption och svek. Det mest fängslande är dock Creasys band till Pita. Det är vacker kärlek som nästan får ens ögon att tåras. Absolut värt att se.
tråkigt inlägg
Jag ser långt fler filmer än jag recenserar, så ni vet. Jag recenserar bara de jag gillar/hatar, eller när jag har lust bara. Men om det går längre än två dagar så skriver jag ingen recension, helt enkelt för att det inte skulle göra filmen rättvisa då mitt minne inte är lika färskt längre.
babel
Babel är en film jag har velat se rätt länge. Handlingen var det som lockade mest - en pojke skjuter en amerikansk turist, och på så sätt binds olika liv om runt om i världen. Kronologin i filmen var sisådär, och budskapet når inte ända fram. Titeln syftar på Babels torn i Första Mosebok, som handlade om att gud straffade människans försök till fåfänga genom oförstående. Människans oförmögenhet att kommunicera, och det är det som är filmens röda tråd.
Brad Pitt har växt i mina ögon då jag insett att han inte bara är en snygg skådespelare - han är en BRA skådespelare. Jag imponerades dock mest av Rinko Kikuchi som spelade den dövstumma Cheiko som var på jakt efter kärlek och tar till lite väl bisarra, desperata metoder.
Även de marockanska pojkarna sätter sina spår, och man finner sig själv känna någon sorts hatkärlek mot dem för sitt dumma agerande, samtidigt som man vänder sig bort när straffet blir för hårt (?).
Trots att Babel är en otroligt bra film med intressant berättarteknik (om än inte ny), så var det något med den som inte lämnade mig helt övertygad. Vissa sammankopplingar var lite röriga, men å andra sidan kan det ha varit själva poängen. Eftersom alla historier inte knyts ihop i slutet så kan man väl säga att det var realistiskt gjort, även om det inte rättfärdigar det.
Babel är hur som helst en film jag rekommenderar.
en vampyrs bekännele
Anne Rices filmatisering av den här klassikern (som jag aldrig läste färdigt. Varför? Ingen jävla aning) är allt annat än en besvikelse. Det var intressant att se hur Cruise och Pitt skulle spela ut varandra i den här vampyrfilmen. Båda två är framgångsrika och duktiga, så jag väntade spänt på att få bita fingrarna av mig i tvivelaktighet över vem som dominerar.
Efter att ha sett filmen måste jag bara säga att det inte var någon snack om saken. Tom Cruise regerar, om och om igen. Hans trovärdighet som den samvetslösa Lestat var bara för mycket. Inte ett spår av den konstiga scientologen som ägnade sig åt att äta livmödrar (dock kom filmen ut långt innan det). Jag överväldigades av en respekt för Cruise som jag tidigare inte haft. Visst var Världarnas krig enormt imponerande, men jag var bara övertygad om att det var en engångshändelse. Ack så fel jag hade, Cruise är en fucking brilliant skådespelare! Hur kunde jag någonsin tvivla på honom?
Brad Pitt är inte heller sämre, även om hans framträdande inte kan beskrivas som fantastisk. Filmen är väldigt bra med intressanta karaktärer, vilket gör den sevärd.
Och om du fortfarande inte sett Kirsten Dunsts kyss med Brad Pitt vid elvaårsåldern, så är det nog dags att göra det. Hur ofta är en av världens hetaste skådespelare ens första kyss? Lucky Bitch, säger jag bara. Hennes framträdande var någorlunda tarvlig, hon var helt enkelt för skrikig och jobbig. Men det kan nog rättfärdigas med hennes unga ålder. Tror jag.
swordfish - berrys nedgång
Swordfish är en billig actiondrama som har lyckats charma sig till medelmåttiga (?) skådespelare. John Travolta spelar patrioten Gabriel Shear som har någorlunda kontroversiella åsikter i hur man håller terrorister borta från ens land. Han erbjuder en f.d. hacker en drömsumma för att ta sig in i ett välfyllt bankkonto och överföra pengarna. Hugh Jackman, som spelar hackern, gör det endast för att kunna anlita landets bästa familjeadvokat som förhoppningsvist kan hjälpa honom att få träffa sin dotter. Naaaaaaw.
Halle Berry spelar Shears trogna partner, och det gör mig bara nedslagen att behöva medge att hon inte alls imponerade i den här filmen. Tyvärr kändes hon bara slampig, där hon stod/satt och åmade sig hela tiden med så lite kläder på som möjligt. Det gör mig inte heller mindre bitter att få läsa att hon blev erbjuden två miljoner kronor extra för att visa brösten i en scen. Vad är två miljoner kronor när man ändå har hundratals miljoner spänn på kontot? Min respekt för henne försvinner i samma takt som det tar för mig att rosta bröd. Har man filmer som Monster's Ball och X-men i bagaget borde det knappast vara en nödvändighet att sjunka så lågt. Men vem vet, hon kanske var desperat.
Jag förstår hur som helst inte hur Berry's roll förde filmens handling fram på något sätt, men jag antar att själva närvaron i kombination med de blottade brösten var ett (lyckat?) försök att locka till sig publik. Smaklöst, men väntat.
Annat går det att säga om Travolta. Tyvärr har hans dagar varit räknade sedan han spelade pappa till lille Mikey. Jag vet inte om det är val av karaktärer som får honom att falla platt, eller om det bara är den enkla anledningen att han är en usel skådespelare. Jag vet inte riktigt, det enda jag är säker på är att han var sjuhelsikes duktig som pappa till Mikey. Så det andra alternativet kan det nog inte vara. Vi får hoppas att Travolta kommer in på rätt spår igen, han har hopp och är inte helt körd än.
Trots all kritik så är det här en helt okej rulle som stundtals är rätt intressant. Sevärd? Nja, om du diggar klyshiga repliker och pang-pang hit och dit, så..
hus i helvete
Hans mamma är en tjatig gammal käring. Hans fru är en jobbig bitch som dessutom bedrar honom. Hans ena dotter är en strippa och hans andra dotter kan inte hålla ihop benen fram tills bröllopet. Dessutom har han begåvats med en son som bara glor på porr och röker. Det är utan tvekan ett hus i helvete. Han är den enda normala. Eller?
Hasan Brijany gör ett fantastiskt framträdande som Herr Sarbandi, en desperat iranie som gör allt för att få familjen på fötterna igen. Men hur ska det gå när alla motarbetar honom?
Jag trodde aldrig att dagen då jag rekommenderade en svensk film skulle komma, men nu är den här. Och att filmen även utspelar sig i Husby, där jag bor, har ju, eh, typ inget med saken att göra. Hus i helvete är ändå en rolig film med svart humor och obalanserade karaktärer. Antingen är de jätteelaka eller jättehoriga, det finns inget mittimellan. Grymt under Ni som diggar blattehumor kommer definitivt att gilla den här!
mirrors - medelmåttig skräckis
(Premiär i Sverige 19 september)
Kiefer Sutherland är en skådis som är begåvad som Jack Bauer, som tyvärr inte verkar kunna göra annat. Jag vet inte om det beror på att rollerna han får alltid påminner om den oövervinnliga Jack Bauer, eller om han bara har fastnat i ett fack.
Mirrors är en skräckfilm som handlar om - just speglar. Skumma speglar som visar saker vi inte vill se. Som till exempel vår reflektion som inte lämnar spegeln när vi gör det. Creepy as hell. Filmen var nervkittlande och underhållande. Tyvärr rätt förutsägbar vilket drar ner på betyget.
the notebook - gullig kärlekshistoria
För några dagar sedan såg jag alltså den omtalade Notebook. Jag kommer ihåg att jag lovade att jämföra den med Titanic, men helt ärligt tror jag inte att det behövs. Titanic är en klassiker som går rakt in i hjärtat, och att höra att det fanns en film som berörde lika mycket, om inte mer, fick mig att bli vansinnigt nyfiken. Jag var skeptisk, men öppen.
Jag kan inte annat än säga att jag hade rätt. Det finns ingen kärlekshistoria som går om Titanic. Hur mycket man än irriterar sig på det eviga tjatet om den jävla båten som sjunker, så är det fakta att det är en av de bästa filmer som någonsin gjorts. The Notebook var en väldigt gullig kärlekshistoria. Underhållande och framförd av två suberheta skådisar, Ryan Gosling och Rachel McAdams. Den hade sin charm men tyvärr var det inget speciellt. Inget jag kommer att minnas som något storslaget.
Därför är det helt obegripligt för mig hur man kan jämföra dessa två. Notebook var väldigt förutsägbar, men inte av den typen som gör att man suckar trött. Bara den typen man inte minns. Trots det vill jag rekommendera filmen. Jag gillade den och blev rörd, men förvänta dig inget fantastiskt.
the prestige
Prestige är en av de mest underhållande filmer jag sett, helt vattentät ända från början. Christoper Nolan har dock aldrig gjort mig besviken. Batman Begins, Dark Knight och nu denna. Det verkar då ändå komiskt hur ofta jag ser Bale och Michael Caine i samma film. Det kanske är dessa två tillsammans som skapar magi, med hjälp av en regissör som åstadkommer en enastående historia i varje film han ger sig in på.
The Prestige som är baserad på boken med samma namn, handlar kort och gott om intensiv rivalitet mellan två magiker som gör allt för att avslöja varandras trick och göra den andra till åtlöje. Rivaliteten är brutal och samtidigt väldigt roande: hur långt är de villiga att gå?
Om jag nu ska bortse från det faktum att Christian Bale får mina knän att bli till gele, så står jag fast vid att han är en fantastisk skådespelare. Trots det blir jag stundtals förbryllad över den irriterande grimasen han envisas med att ha då karaktären ska föreställa förvånad. Kanske svårt att upptäcka om man bara sett honom i en film.
Innan min recension blir pinsamt lång så vill jag bara påpeka att Prestige är en sjukt bra film (dock ett minus till den röriga historian som inte gav tillräckligt med tid till förklaringar) och passar alla som uppskattar bra filmer. Om inte du tillhör den kategorin så bör du hålla dig till Spy Kids och Mumien.
mumien 3, drakkejsarens grav - grävde just sin egen grav
Vilket skämt att en sådan här skitfilm fick visas på bio. Vilket pinsamt skämt. Vad är det här för någonting? Komedi? Thriller? Eller bara ett patetiskt försök till att vara både rolig och läskig, som tyvärr resulterar i absolute nonsense.
Brendan Fraser har aldrig imponerat på mig, och kommer nog inte att göra det heller. Det är inte hans fel att manusförfattaren fick honom att se dum ut, men det är hans fel att han tackade ja till att medverka i det här vedervärdiga projektet.
Aldrig någonsin har jag förvånats mer över en film. Oftast så är mina förväntningar sanna. Filmen är antingen bottenskit, helt okej, eller ett mästerverk. Mumien 3 tillhör ingen av dessa kategorier. Filmer som är bottenskit är det inte avsiktligt, det är bara resultatet av fel jobb till fel person. Men den här filmen fick mig verkligen att bli riktigt konfunderad. Vad i helvete var meningen?
swing vote - en film morfar skulle digga
Den här filmen var ett intressant koncept. Den sömniga staden Texico, New Mexico är den sista att rösta på en kandidat som blir Amerikas nästa president. När det står 50/50 mellan två giriga kandidater, är det upp till en enda medborgare att rösta: lantliga Bud Johnson som inte vet ett jota om politik.
Filmen tar en intressant vändning när Bud blir känd över en natt då media bor utanför hans hus och Bud tvingas ha livvakter. Kandidaterna fjäskar för honom och fjäsket skulle nog vara avgörande om Bud inte hade haft sin smarta dotter Molly som höll honom på plats. Tiden går, kandidaterna blir mer desperata och slickar ännu mer röv, medan Bud blir riktigt bortskämd. Men frågan kvarstår: Vem kommer han att rösta på som blir USA's president?
Jag vet inte det var gamlingarna som gjorde att jag blev riktigt irriterad på den här filmen, eller så beror det bara helt enkelt på att jag hade svårt att hålla mig vaken. Den var seg. Riktigt jävla seg. Jag skulle inte kalla den dålig, men låt mig sammanfatta den på det här sättet: Kevin Costner gör ett bra jobb, men inte tillräckligt för att få mig att vilja se om den.
the dark knight
Har skrivit om min recension. Den gamla gjorde verkligen inte filmen rättvis.
The Dark Knight blev inte årets mest omtalade film utan anledning. Ja, det går inte att förneka att Heath Ledgers bortgång kastade lite uppmärksamhet över det hela, men kom och säg att det här inte är en fantastisk film. Jack Nicholson lär få ett och annat att rodna om, hans Joker är en barnlek jämfört med Ledgers prestation. Så rolig, så läskig, så otroligt klockren!
Jokern är ingen one-of-a-kind skurk som skapar rädsla genom att döda till höger och vänster. Okej, clownen är visserligen en massmördare, men hans styrka är att ställa till med lite kaos - och luta sig bakåt och se hur staden krossar sig själv. Manipulativ är ordet, även om han gör det på ett komiskt sätt försäkrar Ledger oss om att det är ingenting komiskt i honom; Jokern är hejdlös galen. Den som påstår att Ledger inte gör ett bra jobb ljuger fruktansvärt dåligt. Okej, det är coolt att gå mot strömmen, men lägg va? Neka inte det uppenbara.
Om vi lämnar objektet för all uppmärksamhet och riktar oss åt resten av filmen - Jokern trollar ju inte ensam fram en bra film. Nolan är en lysande regissör som trots sin ringa ålder skapar magi. Nästan allt var klockrent, musiken, manuset, den skarpa bilden, you name it. Det är en fantastisk film som balanserar rättvisa och ondska på en så skör tråd att inte ens karaktärerna är säkra på sig själva. Jokern skapar kaos och inte bara i form av explosioner, utan han vänder alla mot varandra och i sitt iver att bli av med honom drivs de precis till de handlingar han förväntar sig. Detta gör att staden sakta men säkert faller i hans händer, och den enda som kan stoppa honom, Batman, har väldigt svårt för sin uppgift..
Det är svårt att beskriva en film utan att avslöja avgörande händelser, så jag slutar med tre ord. Se. Den. Nu.
batman begins - nästan ett mästerverk
Snacka om att alla mina fördomar om hjältefilmer är som bortblåsta! Spiderman, vilket egentligen är ett väldigt löjligt koncept men ändå underhållande för små ungar eller människor som inte ser på mycket film, tyckte jag var helt okej. Men Batman Begins är ju beyond okej. Det enda som hindrar mig från att kalla den för ett mästerverk är de vanliga klyshorna som ett mästerverk inte bör förskönas med.
Batman Begins är helt klart riktigt jävla bra med Christian Bale i spetsen. Jag förstår aldrig vad vissa menar med att förmedla ett budskap framför bioduken, sådant tycker jag är, förlåt, sofistikerat skitsnack. För mig finns det två typer av skådespelare: De som är trovärdiga, och de som inte är det. Christian Bale är utan tvekan trovärdig, och plus lite mer.
Jag säger inte detta bara för att han så pass snygg att jag sitter och räknar hur många barn vi ska ha (jag vill inte ha barn, men man måste vara knäpp för att inte vilja överföra så snygga gener), men för att han verkligen gjorde det här tvivelaktiga actiondramat väldigt cool. Det var länge sen jag såg en film och önskade att jag var huvudkaraktären, eller eh, flickvän till huvudkaraktären.
Behövs ingen mer förklaring, en absolut måste om du vill se en fantastisk film med schysta effekter och en utomordentligt snygg huvudkaraktär. Jag vet inte om jag vågar se uppföljaren, jag skulle inte klara av att bli besviken efter att ha fått se den här.
skeleton key
Wow alltså, Kate Hudson förvånar som fan i den här rysaren om ett mysko hus med en mysko vind där det inte går att komma in. Jag som bara trodde att hon var bra på att vara blond och snygg. En bra story med ett oväntat slut. Moviezine går förmodligen på crack, för det här är en helt klart sevärd film.
saw iv - fantasilös soppa
Uppföljare, alltså. Ordet frambringar en känsla av igenkännande, och vi suckar tröttsamt när vi hör det. Jaha, ännu en dålig uppföljare?
SAW IV är inget undantag. Men jag visste ju det på något sätt. En bra film borde inte förstöras med en massa meningslösa uppföljare, vem bryr sig? Inte filmskaparna i alla fall. Egentligen är det ju rätt rimligt. Allt här i världen verkar handla om pengar, och de tjänar ju massvis med pengar på det här, så varför i hela friden skulle de sluta? För att inte förstöra succén? För att den redan var bra...? Sorry to disappoint you, men det är ingen som bryr sig om sådant längre. Det viktigaste är att cashen rullar in.
Så, filmen då? Tja. Den var inte så mycket att hurra för. Tortyrredskaperna blev bara alltmer fantasilösa, och trots att Jigsaw är död så härjar han fortfarande. Jag väntade mig en aha-upplevelse i slutet som skulle ha gjort filmen rättvisa, men icke sa nicke. Istället kom en jäkligt massa förvirrande tillbakablickar som inte förklarade ett skit. Filmen var spännande, men inte tillräckligt.
utan spår - vill du döda genom internet?
En hemsida erbjuder dig en livesändning av en person som torteras till döds snabbare ju fler som besöker hemsidan. Klickar du dig in? Det är frågan som Utan Spår tar upp när en datornörd som är omöjlig att spåra står för kidnappningen och låter de amerikanska medborgarna bestämma takten personen ska dö i. Den här filmen ifrågasatte vår moral. Är vi så pass nyfikna att vi blir medbrottslingar till mord?
Bra film som verkar ha inspirerats av SAW när det kommer till tortyrmetoder. Tyvärr var den alltför seg och lite väl ogenomtänkt. Mystiken kring kidnapparen borde vara lite högre, dennes identitet avslöjas för tidigt för att man ska hinna grubbla.
Besök killwithme för att ta ställning i frågan.
vantage point - en rörig historia
USA's president blir skjuten när han håller tal på ett torg i Spanien. Senare exploderar en bomb. Vem ligger bakom det? Överlever presidenten? Hinner man ta fast de skyldiga?
Det är frågorna som vi får svar på, men från helt olika perspektiv. Klockan dras tillbaka 23 minuter åter och åter igen, men varje gång är det en ny person som berättar historian. Egentligen är det ju väldigt tjatigt då företeelsen gjorts otroligt många gånger med avsikt att chocka och dra på sig lite extra spänning (dessvärre har bara få lyckats med det), men jag tyckte filmen gjordes på ett kreativt sätt, och jag fick tillräckligt med många aha-upplevelser för att kunna blunda för de orealistiska biljakterna där bilarna rusar fram i 200km/h utan att meja ner någon.
Ett helt okej tidsfördriv med många kända namn såsom Matthew Fox från Lost, Forest Whitaker, Dennis Quiad och Sigourney Weaver. Är den värt att ses? Om du klarar av töntiga biljakter, machopoliser och rysligt många klyshor - ja.
