Planeten Venus

Anne Rices filmatisering av den här klassikern (som jag aldrig läste färdigt. Varför? Ingen jävla aning) är allt annat än en besvikelse. Det var intressant att se hur Cruise och Pitt skulle spela ut varandra i den här vampyrfilmen. Båda två är framgångsrika och duktiga, så jag väntade spänt på att få bita fingrarna av mig i tvivelaktighet över vem som dominerar.

Efter att ha sett filmen måste jag bara säga att det inte var någon snack om saken. Tom Cruise regerar, om och om igen. Hans trovärdighet som den samvetslösa Lestat var bara för mycket. Inte ett spår av den konstiga scientologen som ägnade sig åt att äta livmödrar (dock kom filmen ut långt innan det). Jag överväldigades av en respekt för Cruise som jag tidigare inte haft. Visst var Världarnas krig enormt imponerande, men jag var bara övertygad om att det var en engångshändelse. Ack så fel jag hade, Cruise är en fucking brilliant skådespelare! Hur kunde jag någonsin tvivla på honom?

Brad Pitt är inte heller sämre, även om hans framträdande inte kan beskrivas som fantastisk. Filmen är väldigt bra med intressanta karaktärer, vilket gör den sevärd.

Och om du fortfarande inte sett Kirsten Dunsts kyss med Brad Pitt vid elvaårsåldern, så är det nog dags att göra det. Hur ofta är en av världens hetaste skådespelare ens första kyss? Lucky Bitch, säger jag bara. Hennes framträdande var någorlunda tarvlig, hon var helt enkelt för skrikig och jobbig. Men det kan nog rättfärdigas med hennes unga ålder. Tror jag.