kick ass!
Kick-Ass är en superhjältefilm som har premiär om en vecka. Filmen är producerad av bl.a. Brad Pitt, och en av skådespelarna som medverkar i filmen är Nicolas Cage.
Till den bästa delen då. Soundtracken till filmen heter också Kick Ass, och är gjord av världens bästa Mika.
Här nedan är musikvideon till låten som även innehåller scener från filmen!
Till den bästa delen då. Soundtracken till filmen heter också Kick Ass, och är gjord av världens bästa Mika.
Här nedan är musikvideon till låten som även innehåller scener från filmen!
"Quite frankly, if you're all freaks, I'm fucking glad to be one too!" - Mika
Konserten igår. Herregud. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var bland det bästa jag har varit med om, men även en riktigt jävla dramatisk natt. Ni som orkar, läs vidare, ni andra, njut av bilderna!
Min syster och hennes kompis Amal började köa tillsammans med min vän Sara runt tretiden, och då hade de lyckats få jättebra platser. Jag var i skolan då och kände mig skitfrustrerad för att jag inte kunde komma förrän två timmar senare, men jag är hur tacksam som helst över min syster och hennes väninna som gjorde det här för mig.
amal & syrran vid kön
Kön en kvart efter att jag hade kommit
Okej, fast forward. Jag sprang till t-banan efter min redovisning, kom till Globen, och joinade min kompis i kön. Jag måste säga att organiseringen där var helt perfekt - vi fick stå på led, två och två, sen fick vi vänta inne medan vi hade möjlighet att käka något och gå på toa. Sen gick man till arenan i små små grupper, så det inte blev kaos.
jag träffade agnes, ett skittrevligt Mika-fan som jag hade haft kontakt med innan konserten
Jag och min kompis lyckades få platser I MITTEN AV ARENAN, TRE METER IFRÅN SCENEN! Det var helt overkligt, jag kunde inte tro att jag verkligen skulle vara tre meter ifrån Mika när han sjöng, och dessutom ha en skitbra utsikt. Vi fick sätta oss ner på golvet och vänta i ungefär en timme, och jag måste säga att det var väldigt jobbigt med all väntande. Totalt så väntade jag i tre-fyra timmar innan jag fick se Mika.
jag, skitglad över våra platser
såhär nära scenen var vi...
...och såhär såg det ut bakom oss
Runt kvart i åtta kom förbandet ut, en grupp som hette Ola Joyce. Jag måste verkligen dissa idén om förband, det är bland det mest korkade som finns. Visst är det bra för gruppen att de får chans att marknadsföra sig, men jag tror inte det är någon som lyssnar och faktiskt njuter av musiken, eftersom förband bara är i vägen för den egentliga anledningen till att vi kom - Mika, och bara ses som besvärliga. Varje gång Ola Joyce skulle börja på en ny låt så suckade allihopa och skrek nej. Vid sista låten sa frontfiguren "Jo! Njut nu så mycket ni kan, för sedan kommer Mika!", som om det vore något dåligt, men det var i alla fall kul att de förbisåg all buande och gjorde något humoristiskt av det.
Mitt när förbandet spelar sin sista låt så knackar min vän mig på ryggen, och säger att hon mår dåligt, att hon vill gå. "Men Mika har inte ens kommit?", frågar jag förvirrat. Sedan, från ingenstans, så faller hon ihop. Jag får panik och böjer mig och slår på hennes kinder och försöker få upp henne. Ingen hjälper till, alla glor.
Jag vet att jag inte borde vara förvånad, det är ju så typiskt svenskt att inte ingripa. Inte ens när jag förtvivlat skrek efter hjälp då hon bara låg där och såg helt apatisk ut så var det någon som gjorde någonting, förutom en kille som i sista sekunden försökte hjälpa henne upp. Tack till honom. Vi lämnade våra perfekta platser och jag följde kompisen till en sjukvårdare där som gav henne vatten. Sedan följde jag med henne till garderoben dit hon tog sin jacka och åkte hem.
Herregud, var allt jag tänkte. Hon verkade må bra när hon gick, så jag var inte orolig. Det jag nu var orolig för var min plats. Jag blev helt sjukt ledsen, och visste att det inte fanns någon chans att jag skulle lyckas ta mig dit i trängseln. Men jag försökte ändå.
Det var verkligen helt proppfullt, men jag ursäktade mig och trängde mig fram och trampade folk tårna. Efter några meter så stötte jag på två storväxta kärringar som vägrade flytta på sig. URSÄKTA, sa jag högt och försökte tränga mig fram. "AJ, du trampade på mig!", sa den ena kärringen, varpå jag bad om ursäkt men förklarade att jag behövde komma fram eftersom jag stod där i början.
Det dröjde några minuter och sedan var jag Enemy of the show. Varenda person inom tio meters avstånd blängde och skrek åt mig. Kärringarna undrade vad det var med mig som var så annorlunda, varför jag förtjänade att få tränga mig in. Jag förklarade att jag hade stått mycket längre fram tills jag var tvungen att hjälpa ut min kompis, och nu ville jag tillbaka till min plats.
"I´m sorry honey", sa en engelsktalande, rynkig man på 35år bakom mig. "You left your spot and now it´s taken".
Det här startade tredje världskriget, jag började skrika åt honom och hötte med fingret åt han och förklarade att jag verkligen inte tänkte stå längst bak efter att jag hade fått vänta såhär länge. Då kallade den ena kärringen mig för luder.
Jag var så jävla förbannad att jag vrålade fittkärring åt henne eller något sånt, jag minns inte riktigt. Det var faktiskt väldigt obehagligt, det var minst 7-8personer som skrek åt mig, och vid en tidpunkt så övervägde jag att gå därifrån. Sedan tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte att jag verkligen inte skulle ge dem tillfredställelsen att få mig därifrån, och dessutom så hade min syster köat länge för min skull. Jag gav upp mina försök att tränga mig fram eftersom det vid det här laget verkligen inte fanns plats, så jag vände mig mot scenen och njöt av showen istället. Nu hade jag ju såklart en mycket sämre plats än i början, men för att ha varit någon som trängde sig i en proppfull lokal så var det hyfsat.
Jag hörde kvinnan i den engelsktalande mannens sällskap säga åt honom att han skulle driva iväg mig.
"Forget it, she´s not gonna move!", sa han och det satte punkt för deras trakasserier. I början av showen försökte de knuffa mig tillbaka, men jag var stenhård och höll min plats. Efter det så var allt frid och fröjd, Mika är verkligen en sjukt begåvad sångare - allt han sjöng lät exakt som i hans skivor/låtar, han är ingen sådan som fixar rösten i datorn. Dessutom kunde han träffa varenda jävla ton rätt, och inte bara det, han var SUPERUNDERHÅLLANDE!
Han ordnade "sångtävlingar", mellan publiken, berättade en massa rolika anekdoter och verkligen gav hundra procent! Det var helt sjukt roligt, jag hade så jävla kul! Hela den här veckan har han haft en massa konserter och förmodligen kört i stort sätt samma sak, så det är grymt imponerande att han lyckas göra det så unikt och få alla i publiken att känna sig utvalda & speciella! Mika är verkligen den ideala artisten att uppskatta, han älskar sina fans och det märks!
Jag skulle lätt göra om exakt allt om jag kunde!
Jag har bara korta filmsnuttar, för jag ville ju inte stå där stilla med en kamera utan hoppa och njuta av showen!
slutet av Love Today, det roligaste på hela showen (SÄNK!) !
början av relax, take it easy! (SÄNK LJUDET!)
lollipop! (sänk!)
Till alla som har smsat mig men inte fått svar: Min mobil har gått till andra sidan.
Min syster och hennes kompis Amal började köa tillsammans med min vän Sara runt tretiden, och då hade de lyckats få jättebra platser. Jag var i skolan då och kände mig skitfrustrerad för att jag inte kunde komma förrän två timmar senare, men jag är hur tacksam som helst över min syster och hennes väninna som gjorde det här för mig.
amal & syrran vid kön
Kön en kvart efter att jag hade kommit
Okej, fast forward. Jag sprang till t-banan efter min redovisning, kom till Globen, och joinade min kompis i kön. Jag måste säga att organiseringen där var helt perfekt - vi fick stå på led, två och två, sen fick vi vänta inne medan vi hade möjlighet att käka något och gå på toa. Sen gick man till arenan i små små grupper, så det inte blev kaos.
jag träffade agnes, ett skittrevligt Mika-fan som jag hade haft kontakt med innan konserten
Jag och min kompis lyckades få platser I MITTEN AV ARENAN, TRE METER IFRÅN SCENEN! Det var helt overkligt, jag kunde inte tro att jag verkligen skulle vara tre meter ifrån Mika när han sjöng, och dessutom ha en skitbra utsikt. Vi fick sätta oss ner på golvet och vänta i ungefär en timme, och jag måste säga att det var väldigt jobbigt med all väntande. Totalt så väntade jag i tre-fyra timmar innan jag fick se Mika.
jag, skitglad över våra platser
såhär nära scenen var vi...
...och såhär såg det ut bakom oss
Runt kvart i åtta kom förbandet ut, en grupp som hette Ola Joyce. Jag måste verkligen dissa idén om förband, det är bland det mest korkade som finns. Visst är det bra för gruppen att de får chans att marknadsföra sig, men jag tror inte det är någon som lyssnar och faktiskt njuter av musiken, eftersom förband bara är i vägen för den egentliga anledningen till att vi kom - Mika, och bara ses som besvärliga. Varje gång Ola Joyce skulle börja på en ny låt så suckade allihopa och skrek nej. Vid sista låten sa frontfiguren "Jo! Njut nu så mycket ni kan, för sedan kommer Mika!", som om det vore något dåligt, men det var i alla fall kul att de förbisåg all buande och gjorde något humoristiskt av det.
Mitt när förbandet spelar sin sista låt så knackar min vän mig på ryggen, och säger att hon mår dåligt, att hon vill gå. "Men Mika har inte ens kommit?", frågar jag förvirrat. Sedan, från ingenstans, så faller hon ihop. Jag får panik och böjer mig och slår på hennes kinder och försöker få upp henne. Ingen hjälper till, alla glor.
Jag vet att jag inte borde vara förvånad, det är ju så typiskt svenskt att inte ingripa. Inte ens när jag förtvivlat skrek efter hjälp då hon bara låg där och såg helt apatisk ut så var det någon som gjorde någonting, förutom en kille som i sista sekunden försökte hjälpa henne upp. Tack till honom. Vi lämnade våra perfekta platser och jag följde kompisen till en sjukvårdare där som gav henne vatten. Sedan följde jag med henne till garderoben dit hon tog sin jacka och åkte hem.
Herregud, var allt jag tänkte. Hon verkade må bra när hon gick, så jag var inte orolig. Det jag nu var orolig för var min plats. Jag blev helt sjukt ledsen, och visste att det inte fanns någon chans att jag skulle lyckas ta mig dit i trängseln. Men jag försökte ändå.
Det var verkligen helt proppfullt, men jag ursäktade mig och trängde mig fram och trampade folk tårna. Efter några meter så stötte jag på två storväxta kärringar som vägrade flytta på sig. URSÄKTA, sa jag högt och försökte tränga mig fram. "AJ, du trampade på mig!", sa den ena kärringen, varpå jag bad om ursäkt men förklarade att jag behövde komma fram eftersom jag stod där i början.
Det dröjde några minuter och sedan var jag Enemy of the show. Varenda person inom tio meters avstånd blängde och skrek åt mig. Kärringarna undrade vad det var med mig som var så annorlunda, varför jag förtjänade att få tränga mig in. Jag förklarade att jag hade stått mycket längre fram tills jag var tvungen att hjälpa ut min kompis, och nu ville jag tillbaka till min plats.
"I´m sorry honey", sa en engelsktalande, rynkig man på 35år bakom mig. "You left your spot and now it´s taken".
Det här startade tredje världskriget, jag började skrika åt honom och hötte med fingret åt han och förklarade att jag verkligen inte tänkte stå längst bak efter att jag hade fått vänta såhär länge. Då kallade den ena kärringen mig för luder.
Jag var så jävla förbannad att jag vrålade fittkärring åt henne eller något sånt, jag minns inte riktigt. Det var faktiskt väldigt obehagligt, det var minst 7-8personer som skrek åt mig, och vid en tidpunkt så övervägde jag att gå därifrån. Sedan tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte att jag verkligen inte skulle ge dem tillfredställelsen att få mig därifrån, och dessutom så hade min syster köat länge för min skull. Jag gav upp mina försök att tränga mig fram eftersom det vid det här laget verkligen inte fanns plats, så jag vände mig mot scenen och njöt av showen istället. Nu hade jag ju såklart en mycket sämre plats än i början, men för att ha varit någon som trängde sig i en proppfull lokal så var det hyfsat.
Jag hörde kvinnan i den engelsktalande mannens sällskap säga åt honom att han skulle driva iväg mig.
"Forget it, she´s not gonna move!", sa han och det satte punkt för deras trakasserier. I början av showen försökte de knuffa mig tillbaka, men jag var stenhård och höll min plats. Efter det så var allt frid och fröjd, Mika är verkligen en sjukt begåvad sångare - allt han sjöng lät exakt som i hans skivor/låtar, han är ingen sådan som fixar rösten i datorn. Dessutom kunde han träffa varenda jävla ton rätt, och inte bara det, han var SUPERUNDERHÅLLANDE!
Han ordnade "sångtävlingar", mellan publiken, berättade en massa rolika anekdoter och verkligen gav hundra procent! Det var helt sjukt roligt, jag hade så jävla kul! Hela den här veckan har han haft en massa konserter och förmodligen kört i stort sätt samma sak, så det är grymt imponerande att han lyckas göra det så unikt och få alla i publiken att känna sig utvalda & speciella! Mika är verkligen den ideala artisten att uppskatta, han älskar sina fans och det märks!
Jag skulle lätt göra om exakt allt om jag kunde!
Jag har bara korta filmsnuttar, för jag ville ju inte stå där stilla med en kamera utan hoppa och njuta av showen!
slutet av Love Today, det roligaste på hela showen (SÄNK!) !
början av relax, take it easy! (SÄNK LJUDET!)
lollipop! (sänk!)
Till alla som har smsat mig men inte fått svar: Min mobil har gått till andra sidan.
snart mika!
Nu är det ca 7 timmar tills jag får se Mika LIVE! Min älskade syster ska snart dit och köa för mig, medan jag sitter här och väntar tills klockan blir fyra, så jag kan redovisa mina fem minuter och sen sticka iväg! Det kryper i kroppen av frustration, varför kunde inte man ha det här bajset någon annan dag!
Nästa gång jag skriver i bloggen kommer jag ha varit på konserten!
Nästa gång jag skriver i bloggen kommer jag ha varit på konserten!
snart dags!
Nu är det bara tre dagar kvar tills jag ser Mika live! Jag har längtat till det här sedan oktober när jag bokade min biljett!
Note till mig själv: Glöm inte att LADDA kameran och ta med kisspåse om jag blir nödig i kön!
Note till mig själv: Glöm inte att LADDA kameran och ta med kisspåse om jag blir nödig i kön!
bara fyra dagar kvar!!
!!!!
Jag har verkligen världens bästa syster! Vem annars skulle erbjuda sig att vänta med min kompis i kön till Mikakonserten i en hel timme (eller mer) tills jag kommer dit?!
God bless her!
Syrran, när jag blir rik, så lovar jag att flyga hit Hilary Duff till dig!
Bara sex dagar kvar!
God bless her!
Syrran, när jag blir rik, så lovar jag att flyga hit Hilary Duff till dig!
Bara sex dagar kvar!
mot ljusare tider!
Nu har solen äntligen letat sig till boringsverige, och det är inte lika kallt längre. Jag hoppas att det är varmare väder nästa torsdag, för då är det dags för Mikakonserten! Jag hade planerat att gå dit runt två-tiden så jag kunde få bra platser, men min skola bestämde sig för att ha en stor redovisning den dagen, som sträcker sig från 16 till 18. Jag blev skitsur och förtvivlad, av alla hundratals dagar så var vi tvungna att ha det just när Mika kommer till Sverige. Det har i alla fall löst sig, direkt efter redovisningen så STICKER JAG!
jag & dastan på väg hem
jag & dastan på väg hem
Mika den 18 mars
Exakt om 15 dagar kommer jag att få se Mika LIVE! Jag vaknade nyss av en hemsk mardröm där jag hade kommit försent till konserten (jag hade missat när han sjöng Relax), och sen visade det sig att konserten egentligen var i ett köpcenter. När jag väl kom dit, en timme sent, stod det en gubbe mitt i hallen och sjöng Mika-låtar. Eh? Jag frågade en tjej i närheten vem det var, och tydligen så var det Mika själv.
Va? Nej, han såg varken ut som honom eller sjöng som honom! Jag fick då till svar att hans utseende förändrats, och att rösten faktiskt är annorlunda live. Herregud, det var en knäpp mardröm eftersom jag visste att den där mannen inte alls var Mika och att den riktiga Mika måste ha blivit kidnappad.
Sedan hade jag glömt att ladda min kamera. Igen.
Nu vet jag i alla fall allt jag ska tänka på inför den riktiga träffen.
Va? Nej, han såg varken ut som honom eller sjöng som honom! Jag fick då till svar att hans utseende förändrats, och att rösten faktiskt är annorlunda live. Herregud, det var en knäpp mardröm eftersom jag visste att den där mannen inte alls var Mika och att den riktiga Mika måste ha blivit kidnappad.
Sedan hade jag glömt att ladda min kamera. Igen.
Nu vet jag i alla fall allt jag ska tänka på inför den riktiga träffen.
till mikafans
Eftersom ingen av mina vänner knappt vet vem Mika är (......) så undrar jag om det finns någon annan som också tänker se världens bästa artist sjunga på Annexet (Sthlm) i mars?
