"Quite frankly, if you're all freaks, I'm fucking glad to be one too!" - Mika
Konserten igår. Herregud. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var bland det bästa jag har varit med om, men även en riktigt jävla dramatisk natt. Ni som orkar, läs vidare, ni andra, njut av bilderna!
Min syster och hennes kompis Amal började köa tillsammans med min vän Sara runt tretiden, och då hade de lyckats få jättebra platser. Jag var i skolan då och kände mig skitfrustrerad för att jag inte kunde komma förrän två timmar senare, men jag är hur tacksam som helst över min syster och hennes väninna som gjorde det här för mig.
amal & syrran vid kön
Kön en kvart efter att jag hade kommit
Okej, fast forward. Jag sprang till t-banan efter min redovisning, kom till Globen, och joinade min kompis i kön. Jag måste säga att organiseringen där var helt perfekt - vi fick stå på led, två och två, sen fick vi vänta inne medan vi hade möjlighet att käka något och gå på toa. Sen gick man till arenan i små små grupper, så det inte blev kaos.
jag träffade agnes, ett skittrevligt Mika-fan som jag hade haft kontakt med innan konserten
Jag och min kompis lyckades få platser I MITTEN AV ARENAN, TRE METER IFRÅN SCENEN! Det var helt overkligt, jag kunde inte tro att jag verkligen skulle vara tre meter ifrån Mika när han sjöng, och dessutom ha en skitbra utsikt. Vi fick sätta oss ner på golvet och vänta i ungefär en timme, och jag måste säga att det var väldigt jobbigt med all väntande. Totalt så väntade jag i tre-fyra timmar innan jag fick se Mika.
jag, skitglad över våra platser
såhär nära scenen var vi...
...och såhär såg det ut bakom oss
Runt kvart i åtta kom förbandet ut, en grupp som hette Ola Joyce. Jag måste verkligen dissa idén om förband, det är bland det mest korkade som finns. Visst är det bra för gruppen att de får chans att marknadsföra sig, men jag tror inte det är någon som lyssnar och faktiskt njuter av musiken, eftersom förband bara är i vägen för den egentliga anledningen till att vi kom - Mika, och bara ses som besvärliga. Varje gång Ola Joyce skulle börja på en ny låt så suckade allihopa och skrek nej. Vid sista låten sa frontfiguren "Jo! Njut nu så mycket ni kan, för sedan kommer Mika!", som om det vore något dåligt, men det var i alla fall kul att de förbisåg all buande och gjorde något humoristiskt av det.
Mitt när förbandet spelar sin sista låt så knackar min vän mig på ryggen, och säger att hon mår dåligt, att hon vill gå. "Men Mika har inte ens kommit?", frågar jag förvirrat. Sedan, från ingenstans, så faller hon ihop. Jag får panik och böjer mig och slår på hennes kinder och försöker få upp henne. Ingen hjälper till, alla glor.
Jag vet att jag inte borde vara förvånad, det är ju så typiskt svenskt att inte ingripa. Inte ens när jag förtvivlat skrek efter hjälp då hon bara låg där och såg helt apatisk ut så var det någon som gjorde någonting, förutom en kille som i sista sekunden försökte hjälpa henne upp. Tack till honom. Vi lämnade våra perfekta platser och jag följde kompisen till en sjukvårdare där som gav henne vatten. Sedan följde jag med henne till garderoben dit hon tog sin jacka och åkte hem.
Herregud, var allt jag tänkte. Hon verkade må bra när hon gick, så jag var inte orolig. Det jag nu var orolig för var min plats. Jag blev helt sjukt ledsen, och visste att det inte fanns någon chans att jag skulle lyckas ta mig dit i trängseln. Men jag försökte ändå.
Det var verkligen helt proppfullt, men jag ursäktade mig och trängde mig fram och trampade folk tårna. Efter några meter så stötte jag på två storväxta kärringar som vägrade flytta på sig. URSÄKTA, sa jag högt och försökte tränga mig fram. "AJ, du trampade på mig!", sa den ena kärringen, varpå jag bad om ursäkt men förklarade att jag behövde komma fram eftersom jag stod där i början.
Det dröjde några minuter och sedan var jag Enemy of the show. Varenda person inom tio meters avstånd blängde och skrek åt mig. Kärringarna undrade vad det var med mig som var så annorlunda, varför jag förtjänade att få tränga mig in. Jag förklarade att jag hade stått mycket längre fram tills jag var tvungen att hjälpa ut min kompis, och nu ville jag tillbaka till min plats.
"I´m sorry honey", sa en engelsktalande, rynkig man på 35år bakom mig. "You left your spot and now it´s taken".
Det här startade tredje världskriget, jag började skrika åt honom och hötte med fingret åt han och förklarade att jag verkligen inte tänkte stå längst bak efter att jag hade fått vänta såhär länge. Då kallade den ena kärringen mig för luder.
Jag var så jävla förbannad att jag vrålade fittkärring åt henne eller något sånt, jag minns inte riktigt. Det var faktiskt väldigt obehagligt, det var minst 7-8personer som skrek åt mig, och vid en tidpunkt så övervägde jag att gå därifrån. Sedan tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte att jag verkligen inte skulle ge dem tillfredställelsen att få mig därifrån, och dessutom så hade min syster köat länge för min skull. Jag gav upp mina försök att tränga mig fram eftersom det vid det här laget verkligen inte fanns plats, så jag vände mig mot scenen och njöt av showen istället. Nu hade jag ju såklart en mycket sämre plats än i början, men för att ha varit någon som trängde sig i en proppfull lokal så var det hyfsat.
Jag hörde kvinnan i den engelsktalande mannens sällskap säga åt honom att han skulle driva iväg mig.
"Forget it, she´s not gonna move!", sa han och det satte punkt för deras trakasserier. I början av showen försökte de knuffa mig tillbaka, men jag var stenhård och höll min plats. Efter det så var allt frid och fröjd, Mika är verkligen en sjukt begåvad sångare - allt han sjöng lät exakt som i hans skivor/låtar, han är ingen sådan som fixar rösten i datorn. Dessutom kunde han träffa varenda jävla ton rätt, och inte bara det, han var SUPERUNDERHÅLLANDE!
Han ordnade "sångtävlingar", mellan publiken, berättade en massa rolika anekdoter och verkligen gav hundra procent! Det var helt sjukt roligt, jag hade så jävla kul! Hela den här veckan har han haft en massa konserter och förmodligen kört i stort sätt samma sak, så det är grymt imponerande att han lyckas göra det så unikt och få alla i publiken att känna sig utvalda & speciella! Mika är verkligen den ideala artisten att uppskatta, han älskar sina fans och det märks!
Jag skulle lätt göra om exakt allt om jag kunde!
Jag har bara korta filmsnuttar, för jag ville ju inte stå där stilla med en kamera utan hoppa och njuta av showen!
slutet av Love Today, det roligaste på hela showen (SÄNK!) !
början av relax, take it easy! (SÄNK LJUDET!)
lollipop! (sänk!)
Till alla som har smsat mig men inte fått svar: Min mobil har gått till andra sidan.
Min syster och hennes kompis Amal började köa tillsammans med min vän Sara runt tretiden, och då hade de lyckats få jättebra platser. Jag var i skolan då och kände mig skitfrustrerad för att jag inte kunde komma förrän två timmar senare, men jag är hur tacksam som helst över min syster och hennes väninna som gjorde det här för mig.
amal & syrran vid kön
Kön en kvart efter att jag hade kommit
Okej, fast forward. Jag sprang till t-banan efter min redovisning, kom till Globen, och joinade min kompis i kön. Jag måste säga att organiseringen där var helt perfekt - vi fick stå på led, två och två, sen fick vi vänta inne medan vi hade möjlighet att käka något och gå på toa. Sen gick man till arenan i små små grupper, så det inte blev kaos.
jag träffade agnes, ett skittrevligt Mika-fan som jag hade haft kontakt med innan konserten
Jag och min kompis lyckades få platser I MITTEN AV ARENAN, TRE METER IFRÅN SCENEN! Det var helt overkligt, jag kunde inte tro att jag verkligen skulle vara tre meter ifrån Mika när han sjöng, och dessutom ha en skitbra utsikt. Vi fick sätta oss ner på golvet och vänta i ungefär en timme, och jag måste säga att det var väldigt jobbigt med all väntande. Totalt så väntade jag i tre-fyra timmar innan jag fick se Mika.
jag, skitglad över våra platser
såhär nära scenen var vi...
...och såhär såg det ut bakom oss
Runt kvart i åtta kom förbandet ut, en grupp som hette Ola Joyce. Jag måste verkligen dissa idén om förband, det är bland det mest korkade som finns. Visst är det bra för gruppen att de får chans att marknadsföra sig, men jag tror inte det är någon som lyssnar och faktiskt njuter av musiken, eftersom förband bara är i vägen för den egentliga anledningen till att vi kom - Mika, och bara ses som besvärliga. Varje gång Ola Joyce skulle börja på en ny låt så suckade allihopa och skrek nej. Vid sista låten sa frontfiguren "Jo! Njut nu så mycket ni kan, för sedan kommer Mika!", som om det vore något dåligt, men det var i alla fall kul att de förbisåg all buande och gjorde något humoristiskt av det.
Mitt när förbandet spelar sin sista låt så knackar min vän mig på ryggen, och säger att hon mår dåligt, att hon vill gå. "Men Mika har inte ens kommit?", frågar jag förvirrat. Sedan, från ingenstans, så faller hon ihop. Jag får panik och böjer mig och slår på hennes kinder och försöker få upp henne. Ingen hjälper till, alla glor.
Jag vet att jag inte borde vara förvånad, det är ju så typiskt svenskt att inte ingripa. Inte ens när jag förtvivlat skrek efter hjälp då hon bara låg där och såg helt apatisk ut så var det någon som gjorde någonting, förutom en kille som i sista sekunden försökte hjälpa henne upp. Tack till honom. Vi lämnade våra perfekta platser och jag följde kompisen till en sjukvårdare där som gav henne vatten. Sedan följde jag med henne till garderoben dit hon tog sin jacka och åkte hem.
Herregud, var allt jag tänkte. Hon verkade må bra när hon gick, så jag var inte orolig. Det jag nu var orolig för var min plats. Jag blev helt sjukt ledsen, och visste att det inte fanns någon chans att jag skulle lyckas ta mig dit i trängseln. Men jag försökte ändå.
Det var verkligen helt proppfullt, men jag ursäktade mig och trängde mig fram och trampade folk tårna. Efter några meter så stötte jag på två storväxta kärringar som vägrade flytta på sig. URSÄKTA, sa jag högt och försökte tränga mig fram. "AJ, du trampade på mig!", sa den ena kärringen, varpå jag bad om ursäkt men förklarade att jag behövde komma fram eftersom jag stod där i början.
Det dröjde några minuter och sedan var jag Enemy of the show. Varenda person inom tio meters avstånd blängde och skrek åt mig. Kärringarna undrade vad det var med mig som var så annorlunda, varför jag förtjänade att få tränga mig in. Jag förklarade att jag hade stått mycket längre fram tills jag var tvungen att hjälpa ut min kompis, och nu ville jag tillbaka till min plats.
"I´m sorry honey", sa en engelsktalande, rynkig man på 35år bakom mig. "You left your spot and now it´s taken".
Det här startade tredje världskriget, jag började skrika åt honom och hötte med fingret åt han och förklarade att jag verkligen inte tänkte stå längst bak efter att jag hade fått vänta såhär länge. Då kallade den ena kärringen mig för luder.
Jag var så jävla förbannad att jag vrålade fittkärring åt henne eller något sånt, jag minns inte riktigt. Det var faktiskt väldigt obehagligt, det var minst 7-8personer som skrek åt mig, och vid en tidpunkt så övervägde jag att gå därifrån. Sedan tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte att jag verkligen inte skulle ge dem tillfredställelsen att få mig därifrån, och dessutom så hade min syster köat länge för min skull. Jag gav upp mina försök att tränga mig fram eftersom det vid det här laget verkligen inte fanns plats, så jag vände mig mot scenen och njöt av showen istället. Nu hade jag ju såklart en mycket sämre plats än i början, men för att ha varit någon som trängde sig i en proppfull lokal så var det hyfsat.
Jag hörde kvinnan i den engelsktalande mannens sällskap säga åt honom att han skulle driva iväg mig.
"Forget it, she´s not gonna move!", sa han och det satte punkt för deras trakasserier. I början av showen försökte de knuffa mig tillbaka, men jag var stenhård och höll min plats. Efter det så var allt frid och fröjd, Mika är verkligen en sjukt begåvad sångare - allt han sjöng lät exakt som i hans skivor/låtar, han är ingen sådan som fixar rösten i datorn. Dessutom kunde han träffa varenda jävla ton rätt, och inte bara det, han var SUPERUNDERHÅLLANDE!
Han ordnade "sångtävlingar", mellan publiken, berättade en massa rolika anekdoter och verkligen gav hundra procent! Det var helt sjukt roligt, jag hade så jävla kul! Hela den här veckan har han haft en massa konserter och förmodligen kört i stort sätt samma sak, så det är grymt imponerande att han lyckas göra det så unikt och få alla i publiken att känna sig utvalda & speciella! Mika är verkligen den ideala artisten att uppskatta, han älskar sina fans och det märks!
Jag skulle lätt göra om exakt allt om jag kunde!
Jag har bara korta filmsnuttar, för jag ville ju inte stå där stilla med en kamera utan hoppa och njuta av showen!
slutet av Love Today, det roligaste på hela showen (SÄNK!) !
början av relax, take it easy! (SÄNK LJUDET!)
lollipop! (sänk!)
Till alla som har smsat mig men inte fått svar: Min mobil har gått till andra sidan.
Kommentarer
Postat av: fardowsa
sv: haha du gissade rätt min vän ;)!
Fyfan vill verkligen nu dit till mika när jag ser bilderna men jag ska vänta på jamesmorrison! :p
Postat av: aisha
asså klippen du spela in hade bra kvalitet..
haha 1 2 3 alla doooooooooooooooooooog vilka freaks ;o
Postat av: Hanna
haha desingen kommer fixas, råkade ta bort den :/
HATAR dig just nu, fan vad kul ni hade ju :D
Postat av: surrrau
hahah venus ja baxar några bilder o lägger i face:P//sara
Trackback
