Planeten Venus

Jag avskyr överlägsna människor. De som tror sig vara mer värdefulla än andra. Idiot, i slutändan ligger vi ändå under jorden och blir uppätna av insekter. Inte ens Mariah Carey kan undvika det. I slutändan möter vi alla samma öde.

Nu kallar Sara mig för en trögis (alltså att jag är trög).
Enligt ordlistan så är att vara trög = att tänka långsamt.

Jag förstår inte vad mitt tolkande av hennes kommentar har med tröghet att göra. Det var väl det Sara menade, att jag skulle skaffa ett liv = komma tillbaka från dem döda? Men jag är inte död, så jag har med andra ord ett liv. Varför säger hon nu att jag är trög? Har hon då accepterat att jag lever = har ett liv? För man måste väl ha ett liv för att kunna tänka långsamt =vara trög?

När jag skrev att jag inte visste vad skulle skriva då blogg.se skulle inaktivera bloggen (som de inte verkar ha gjort?), så tyckte Sara att jag skulle skaffa liv. Jag tror Sara menade att jag skulle skaffa ett liv.

I alla fall, så har jag faktiskt ett liv. Jag skulle inte sitta här om inte jag hade ett liv. Annars så skulle jag vara död. Att vara död = inte ha ett liv.
Så vad vill du komma fram till? Att jag är död?

Lillebror: Jag hatar Zlatan. Hoppas han tappar sina två framtänder.

Enligt blogg.se så kommer den inaktiveras om fem minuter. Måste hitta på något att skriva. Vad fan ska jag skriva? Vet inte. Äsch.

Det här hämtade jag ifrån The Nanny!

___________

George Bush var på besök i grundskolan i USA. Efter sitt tal undrade han om någon hade några frågor. En pojke räckte upp handen och Bush undrade vad han hette:

- "Stanley", sa pojken.
- "Vad har du för fråga, Stanley?"
- "Jag har fyra frågor:

Första, varför attackerade USA Irak utan godkännande från FN?
Andra, varför är ni president när Al Gore fick mer röster?
Tredje, vad hände egentligen med Osama Bin Laden?
Fjärde, varför är vi så bekymrade över homesexuella äktenskap när halva befolkningen i USA saknar hälsoförsäkring?"

Helt plötsligt ringer klockan för rast. George Bush säger att han forsätter efter rasten. När alla kommer tillbaka frågar Bush:

- "Var var vi nånstans?? Juste, tid för frågor. Någon som har en fråga?'"
En annan pojke räcker upp handen. Bush undrade vad han hette.

- "Steve", säger pojken.
- "Vad vill du fråga?"
- "Jag har sex frågor:

Första, varför attackerade USA Irak utan godkännande från FN?
Andra, varför är ni president när Al Gore fick mer röster?
Tredje, vad hände egentligen med Osama Bin Laden?
Fjärde, varför är vi så bekymrade över homesexuella äktenskap när halva befolkningen i USA saknar hälsoförsäkring?"
Femte, varför ringde rastklockan 20 minuter tidigare än vanligt?
Och den sista frågan, var försvann Stanley?"

SVT tar bort alla klipp som har med melodifestivalen 08 att göra på youtube (alltså de låtar som har gått vidare till final eller andra chansen).

Folk laddar upp BWO's låt, och SVT tar bort dem igen. Nu har någon klyftig person laddat upp den igen, och vi får väl vänta tills imorgon bitti då någon upptäcker detta, och även den kommer ryka.

Brorsan har alltid en massa godistävlingar.
För att vinna godis måste vi svara rätt på olika frågor som han ställer till oss. Tillexempel, "Vem var bästa fotbollsspelaren år 2007?", sen får vi sitta där och gissa för glatta livet, när han efter många, många gissningar bestämmer sig för att ta en enklare fråga.

Då blir det alltid mattefrågor istället.
"Vad är 45 gånger 30? Snabbt!!"

Han älskar att se oss svettas, då han vet att vi båda har svårt för matte.

Varför händer allt ont New York?

New York har blivit ockuperad av zombies (28 dagar senare), utplånats av virus (I am Legend), invaderats av monster/aliens (Fantastic 4), attackerats av en jättegorilla (King Kong), fått en undervattenstunnel exploderad (Daylight), drabbats av bankrånare som tvingat folk att ta av sig kläderna (Inside Man), angripits av prickskyttar (Phonebooth), gigantiska flodvågar som dränker allt sin väg (Day after tomorrow), ja listan kan göras väldigt lång.

Hur mycket kommer New York egentligen att tåla?

Matt Damon ska uppenbarligen spela in Bourne 4!

Dessvärre lär nog filmen inte vara något vidare. Vi vet ju hur det går när man blir för girig och spelar in uppföljare efter uppföljare efter uppföljare. Det blir tråkigt och oftast så tappar biopubliken intresset.

Kolla på Fredagen den trettonde, som har typ över tio uppföljare. Och alla handlar om samma skit. En grabb med en hockeymask som ska skrämma några ungar. Gäsp. Gäsp. Den åttonde filmen drog in minst pengar, och i desperation så såldes rättigheterna till filmserien. Ja, så kan det gå.

Men Matt Damon är i alla fall riktigt söt och en väldigt behärskad och trovärdig skådespelare. Så filmen kommer därmed inte att floppa.

Det finns en bok som uppenbarligen handlar om mig. Den heter "På andra sidan Venus", så då handlar den alltså om den andra sidan av mig.
Jag känner mig väldigt smickrad över att någon ville skriva en hel bok om min andra sida! Är jag verkligen så intressant? Uppenbarligen. Wow alltså.

Min kompis sitter med en tandborste, handduk och sköljmedel. Hon håller på att rensa sin tangentbord. Hon har tagit ut knapparna och rensar dem var för sig. Sen ska  hon lägga tillbaka dem igen. Okej?

som jag gillar Katrin Schulman. Hon skrev i sin blogg att BWO var fantastiska, och att hon skulle rösta på dem. BRA KATRIN! För första gången under dina patetiska 30 år som du levt, säger du något klokt. Vill du eller ska jag köpa bästishärtan?

Nu har jag lugnat ner mig. Halsen känns också mycket bättre, är inte längre hes efter allt skrikande. Jag ska kommentera några av de som medverkade i melodifestivalen ikväll;

BWO - Enastående. De var bäst i kväll. Dock var låten inte lika bra som jag hade förväntat mig .Temple of Love var mycket bättre. Och Martin var smoking hot då.

Frida-och-någonting - Vilken jävla barnlåt. De skulle ha passat bättre in på bara barn galan, där de kan göra små barn glada med sitt hoppa-och-bli-glad bidrag. Så töntig. Vem är det som väljer ut låtarna som ska medverka i melodifestivalen? Den personen är ju helt puckad.

Therese Andersson - Låten var ju rätt häftig. Men den skulle ha passat bättre in på en krigsfilm, med all jävla martyr opera som förekom.

Mickey Huskic - På allvar alltså. Varför sjunga på något annat språk än svenska eller engelska? Det skulle ju se skitknäppt ut om Sverige kom med ett bidrag som sjunger på på ett annat språk. Typ lika knäppt som att frankrike skulle tävla med en svensk låt.

BWO GICK VIDARE! MEN DET ÄR KLART, ANNARS SKULLE JAG HA FLYTT FRÅN SVERIGE!!!




BWO, LAY YOUR LOVE ON MEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det här är världens mest irriterande leksak. Ha på ljud. Så jävla kul!








Nu ska jag gå och kolla på mina älsklingar BWO!

Christian Bale gick ner cirka 30 kilo (!!) för den här rollen, och det är verkligen respektingivande. Visst kunde det fixas med specialeffekter, men det är ju häftigare to stay real, eller hur?

Jag blev hursomhelst väldigt besviken på The Machinist. Det är bara av respekt för Bales utomordentliga insats som jag låter bli att kalla den för usel. Filmen är väldigt seg och tråkig, och vid ett tillfälle var jag nära att somna. Jag hade väldigt stor lust att bara stänga av skiten, men så nyfiken som jag är ville jag se vad som hände i slutet. Kata-strof, säger jag bara. Ingenting höll, och man fattade absolut ingenting. Eller ingenting och ingenting, man fattade inte tillräckligt för att vara nöjd. Jag gick in på IMDB efteråt och kollade upp svaren på alla frågor som filmen själv inte kunde (ville?) besvara.

Det här är inte en rulle jag skulle vilja rekommendera.

Min kompis smsade mig nyss och frågade om jag skulle kolla på melodifestivalen när BWO ska sjunga. Såhär svarade jag:

"SJÄLVKLART SKA JAG KOLLA PÅ NÄR BWO SJUNGER, VILKEN DUM FRÅGA!!!"

Faktiskt så är det den dummaste frågan jag har hört på hela året. Det är nästan lika dumt som att fråga om sniglar är snabba.

Silvia heter affären. Kungligt godis står det på papperspåsarna till lösviktsgodiset. Jag fattar inte riktigt. Vadå kungligt godis? Det är exakt samma godis som säljs på ICA. Och billigare är det också där. Silvias kungliga godis kostar 10kr/h, medan ICA's kostar 7kr/h eller vad det nu är.

Så kan någon förklara för mig varför de har ett sådant töntigt namn som "kungligt godis"? är Det bara kungafamiljen som får ta del av det godiset de säljer? I sådana fall är jag ledsen över att behöva tala om för er att hela Sverige har tillgång till ert godis. Det gäller bara för oss att gå till den närmaste ICA butiken vi hittar. Och vi sparar tre spänn för varje hekto. Gött.

Gordon Ramsey är en riktig djävul. Han är en djävul skickad från helvetet, för att djävlas. Och det lyckas han bra med. Förolämningar är Gordon Ramseys bästa recept för att få resultat. Du kan höra honom säga saker som "You fuck!", "You worthless piece of shit!", "You french pig!", "I wouldn't even feed this to my dog", "YOU DONKEY!", ja listan kan göras väldigt lång.

Har jag nämnt att han är otroligt rak på sak? Inga omvägar. Inga snälla ord. Inget velande. Nej, har du att göra med Gordon Ramsey kan du inte vänta dig mer än hela sanningen, den brutala sanningen. Dessa ord är tillräckligt för att krossa en stackare som redan lider av dåligt självförtroende, men det bryr sig inte Gordon Ramsey om. Du ville ha råd, du ska få råd!

Säg vad man vill om honom, men ingen kan neka att han är otrolig effektiv. Det mesta han har att handskas med ger alltid resultat, som dock följs av blod, svett och massor av tårar.

Gaspard Ulliel är inte det enda som får mig att stanna upp. Elijah Wood? What? Frodo + Gaspard?

Jag har inte sett den här filmen, och den lockar mig tyvärr inte. Trots det så ska jag nog se den, känner mig tvungen då Gaspard är med. Men jag förundras över en sak, filmen heter Paris Je t'aime - Paris, jag älskar dig. Dock förstår jag inte riktigt vad Elijah Wood eller Natalie Portman har med Paris att göra. Och eftersom hela filmens titel är på franska, antar jag att karaktärerna talar franska. Men de två kan väl inte det språket? Så då är väl inte filmen heller på franska.

Men som sagt så har jag inte sett den och trailern sa mig inte mycket, så var ingen fitta om jag är helt ute och cyklar (vilket dumt uttryck).

Nej skojar bara, filmens egentliga titel är inte V för Venus (I wish) utan V för Vendetta. Detta är en film som faktiskt har fått tok för lite uppmärksamhet. Den är otroligt bra, häftig, trovärdig och med en speciell historia. Superkortfattat så handlar den om V, en maskerad man som vill göra revolution i framtidens England, för att undkomma den diktatur som landet finns under (nej, den är inte tråkig). Samtidigt så vill han hämnas på de som ligger bakom hans ärrade och sjukt vanskapta kropp..

Är du en sådan som gillar skitfilmer utan djup, kommer du inte uppskatta den här. Men jag törs faktiskt säga att den här filmen förmodligen passar många, dock krävs det att du är någorlunda smart (= inte trög), annars kommer du inte fatta särskilt mycket heller. Men den är sanslöst spännande från början till slut, och med en massa häftiga (läs, BRA) fight scener. Filmen skildrar fascism i sin finaste form, och visar hur landets ledare propagerar och censurerar, samt upplyser om sitt hat mot homosexuella, muslimer etc.

Den här filmen är en av mina favoriter, för den håller utan tvekan hög klass. En bra historia, bra skådespelare och bra kameraarbete. Det är bara det som krävs för en film att vara bra, men ändå är det få som verkligen lyckas.

Samma skapare som gjorde Matrix ligger bakom den här filmen. OBS. V för Vendetta är inte som Matrix, som för i övrigt är en riktig skitfilm.

1. Katrin Schulman





Bloggerskan Katrin Schulman är en jobbig kvinna som blev känd på grund av sin man, och som nu istället är känd för att hon driver en blogg där hon då och då hänger ut fjortisar. Och säger saker som att tjocka människor inte borde få mat på restaurang. Där har ni Katrin Schulman i ett nötskal.

2. Ellen DeGeneres




Hon är inte rolig. Hon försöker vara rolig, men hon är inte rolig så därmed är showen übertrist. Och det blir ju inte heller ett dugg bättre av den rövslickande publiken som skrattar en gång varje tio sekunder.

Det var ett avsnitt hon en gång inte hade planerat vad första delen av showen skulle handla om, så för att fördriva tiden mätte hon sitt bord, och dansade. Jag blev asförbannad. Folk kom för att se en spännande show med dig, och de första minuterna av dina tråkiga show bestod av en jävla pajasdans?

3. Denzel Washington





Han är en helt hyfsad skådis, och jag gillar hans filmer. Men han är otroligt överskattad. Han ser jämt helt jävla död ut i sina filmer. Är det verkligen helt naturligt, eller kräver regissörerna det?

4. Carola




Give. Me. A. Break. Hennes sångröst är helt okej. Inget speciellt, finns säkert massor som är bättre. Och visst är hon vacker, men ser man hyfsad ut så lovar jag att lite botox, massor av smink, och en av världens kändaste frisör, kan utföra mirakel. Och ser man extremt dålig ut så finns alltid photoshop!

Har bestämt mig för att mina recensioner nu ska bli mindre invecklade med mindre text.

---

Imorgon har jag spanskaprov. Och jag har inte pluggat. Kommer inte köra på provet (moi?), jag är för bra för det, men kommer nog inte heller kamma hem ett MVG.

Varför sitter jag ens här? Jag borde plugga. Ja, jag borde plugga. Men sen när gör man det man borde göra?

Världens roligaste komedi är nog Supersugen. Alltså, har man inte sett den, så borde man göra det. Har man sett den, men inte kissade på sig av skratt, så är det något allvarligt fel på en. Eller, så har man helt enkelt ingen humor. På allvar. Den filmen är så jävla fantastiskt grym. Visst, den är otroligt låg och handlar bara om sex, tuttar, fittor, och kukar, men det är så jävla kul att se.

Jag ville först inte se den. Tänkte att här är ännu en mobbad komedi om några nördar, men min kompis tjatade och sa att den skulle bli bra. Och det var den. Inte bara bra, utan helt fucking jävla bra. Manuset är omsorgsfullt skrivet och känns helt naturlig (dock rätt så överdrivet ibland), inte en massa tråkiga förutsägbara repliker. Och skådespelarna är så grymma. Det är de som gör filmen helt briljant! Kolla på scenen nedanför, handlar om när deras 'kompis' skaffat sig ett falskt leg!


PS. Om du är en tråkig, pryd jävel så kommer du inte gilla denna film. End of discussion. DS.

Den är så mobbad att det inte är sant. Den där Kristian Luuk är inte ett dugg kul. Inte heller den där spinkiga Björn-killen. Humorn i melodifestivalen är på noll. Men å andra sidan är det ju inte därför man kollar på den.

Carola är jobbig. Mediakåt som fan. Hon och Andreas låt var väl okej, ingen höjdare. Däremot kan man säga annat om hennes hår, det var otroligt snyggt! Jag läste på text-tv att hon hade flygit in en känd frisör som brukar fixa Paris Hilton/ Jessica Simpsons hår. Oh mama säger jag bara, Carola var snyggare än någonsin, men så är det ju också tack vare en del botox. Nåja, inget fel i att vilja (leka)vara ung.
Och SÅG NI CAROLAS ANSIKTE NÄR HON INTE GICK VIDARE? Fyfan, tog priset. Hon såg ut som att hon just hade upptäckt något riktigt äckligt. Och det hade hon ju, enligt Diva No 1 är det ju (uppenbarligen) världens skandal att inte skickas direkt till final! Ha! In your face!

Den där Nicole-tjejen vill jag inte ens kommentera. Hur pinsam får man vara?

Och jag är superglad över One Minute-gruppen som gick vidare. Deras låt var en riktig upptempo-låt, som förmodligen fick de allra värsta soffpotatisarna att hoppa upp och börja dansa (jag är inte inkluderad). Men refrängen var också det enda bra. Dock förstår jag inte, låten var ju längre än en minut? Varför sa Luuk att den bara var en minut?

1. Jag har alltid med en tidning in på toan. No comments.

2. Jag älskar Harry Potter. Alla som har min msn vet det. För där heter jag "Harry Potter", och har hetat så i cirka tre år. Ja, det borde väl förklara allt. Låt mig också påpeka att det är böckerna jag gillar, inte de urusla filmerna med de där skådisarna som inte ens kan agera för fem öre. Jag är besviken på Ralph Fiennes (Voldemort), han kan göra bättre än så. Men uppenbarligen är det sedlarna som styr.

3. Jag snackar jämt skit om folk. Men. Inte. Om. Mina. Vänner. Eller folk jag gillar. Så var inte orolig om du vet att jag gillar dig.

4. Jag pratar för mig själv, jämt och ständigt. Men bara när jag är ensam alltså. Jag kan ha massa monologer per dag. Pappa var jätteorolig för mig när vi befann oss i Somalia. Men jag förstår honom, att hitta sin dotter ensam i ett mörkt rum, som samtalar med sig själv är väl inget att skratta åt direkt. Men det är kul och inget jag skäms för.

5. Jag har haft över 15 hörlurar. Alla har gått sönder. Jag vet inte varför, jag är hur försiktig som helst. Och ja, vissa var väl billiga hörlurar från Clas Ohlson som inte ens varade en vecka, men jag har faktiskt lagt ner pengar på väldigt dyra hörlurar, som inte heller har hållit mer än en månad. Några tips?

6. Jag läser mycket. Väldigt mycket. Alltså, otroligt jävla mycket. Så mycket att du inte kommer tro att jag har något liv. Jag har länsat alla mina vänners bokhyllor. Det finns inga böcker hos dem som jag inte har läst. Och jag har slutat att gå till Kista Bibliotek, för där har jag också läst alla böcker som finns (grov överdrift, men ni fattar min poäng). Numera går jag helst till Stadsbibblan, för där finns många böcker som jag inte har läst.


Jag är konstig. Och kanske lite sjuk också. Nu vet alla det.

Ska visst vara med i melodifestivalen igen. Tillsammans med en kille som heter Andreas Johnsson. Jag har ett vagt minne av att han var med någon gång, med en happy-låt, men kommer tyvärr inte på vad låten heter.

I alla fall, kan inte Carola bara step back och låta andra få en chans istället? Hon har ju för fan redan varit med femtioåttatusengånger (grov överdrift). Och svenska folket bara röstar på henne. De röstar och röstar och röstar.
Personligen tycker jag Carola är överskattad. Hon är bara en jobbig, fanatisk gammal hagga som inte borde ha vunnit 2006. Istället borde det ha blivit mina älsklingar, BWO, som hade en mycket bättre och roligare låt.

Om hon vinner igen kommer jag hänga mig. (Inte bokstavligen så klart. Jag gillar faktiskt att leva)

Mitt rum har inte städats på aslänge. Pappa har tjatat stup i ett, han påstår att jag kommer bli sjuk på grund av smutset. Eftersom jag är allergisk mot damm borde ju han ha rätt. Men jag känner inte av allergin. Kanske sa läkaren fel när han påstod att jag är allergisk mot damm? För jag nyser ju inte och sånt. Känner mig jättebra i mitt äckligt smutsiga rum.

Designadinblogg har en tävling där man kan vinna en webcamera! Även om chansen är typ lika med noll att jag vinner så ska jag hoppas xP Klicka på bilden för att komma dit!

Vissa (fri)skolor har en tradition som går ut på att Förödmjuka. Till exempel genom att arrangera rosutdelningar vid Alla Hjärtans Dag. Man köper rosor til sina vänner några veckor innan, de kan kosta mellan 20-40kr. Sedan delas dessa rosor ut i klassrummet. Framför alla. Detta verkar ju så romantiskt och gulligt, eller hur? Wait. Just. A. Minute.

Tillhör du den skara som har massor av vänner ocn är garanterad en ros, är det ju klart att du är happy och undrar varför i helvete vissa inte verkar förtjusta i den Heliga Rosutdelningen. Uppskattar de inte de små söta, doftande rosorna, undrar ni? Låt mig förklara. De som inte får rosor skulle säkerligen uppskatta de små, söta doftande rosorna OM DE NÅGONSIN FICK NÅGRA.

Så sluta vara happy och förespråka den Heliga Rosutdelningen. Skratta inte åt de stackarna som i ren desperation skickar rosor till sig själva. Allt för att inte tvingas gå fram i klassen, titta ner på hinken där rosorna finns, leta leta leta, nä mitt namn verkar inte finnas med, ojdå, jag har visst inte fått någon ros, ähum, nu går jag tillbaka till min plats.
Tänk på de. Lid med dem.

(PS. Vi har ingen rosutdelning på min skola. Så du behöver inte tro att anledningen till att jag inte gillar denna fåniga tradition är för att jag själv tillhör de stackarna som drabbades hårt idag. Tyvärr. Hade vi rosutdelning så skulle jag få många. DS)

Vi har fettisdagen, halloween, jul, påsk, etc etc. När ska det bli nog? Butikerna blir ju svinrika på sånt här. Jaja, det enda positiva med dagens alla hjärtans dag är att jag fick gratis godis i vår skolcafé. Det var supergott, men tänderna ilade som fan. Jag kanske har fått hål?

Jag har sovit ca 4 timmar. Jag valde att banka in information om hadly celler, orografiska nederbörd etc (geografi), istället för att få tillräckligt med sömn. Så jag är med andra ord pisstrött. Men eftersom jag förmodligen lär klara av geografiprovet, så är jag glad. Pisstrött men glad.

För någon vecka sen.

Syrran: Jag hade 15* besökare idag!
Jag: Det är en bra början! Men frågan är..will they return?
Syrran: .....


* = ca

Jag vet att ingen läser mina recensioner. Ni tycker säkert de är för långa. Men det tycker inte jag. Jag tycker de förtjänar att bli lästa men okej, om inte ni är intresserade av att läsa mina utomordentliga recensioner så kan ni sticka härifrån. Hör ni det? Stick era jävla losers!

Skojar bara. Stick inte :)

The Departed är verkligen en stjärnspäckad film. Här ser du namn som Leo DiCaprio, Matt Damon, Alec Baldwin, Mark Wahlberg och Jack Nicholson. Stjärnspäckad var namnet, och dålig är den inte.

Det en gangsterfilm som tar oss in i det djupaste i Boston där Frank Costellos (Jack Nicholson) är gangsterbossen. Han är ondskefull och bokstavligt talat helt jävla kokko. Han är Bostonpolisens mest eftertraktade, och man låter Billy Costigan (Leonardo DiCaprio) få det farliga jobbet att komma in i Costellos gäng -och spionera på honom.

Vid sidan om honom har vi Colin Sullivan (Matt Damon) som är en, till synes, perfekt och duktig polis. Det finns bara en stor hake - HAN är infiltratör åt Costello.

Detta är en spännande film från (nästan) början till slut. Den är lite trög i början och det tar lite tid att komma in i handlingen, men väl där så sitter man på nålar hela tiden.
Filmen får sig en spännande vändning då Sullivan (spionen) får sig uppdraget i att leda teamet som försöker sätta fast Costellos. Maffiabossen lyckas hela tiden komma undan, och vem blir inte misstänksam om inte Billy Costigan.
Snart vet båda spionerna om varandras existens - men de vet inte vem den andra är. Nagelbitande är ordet, då filmen rullar på med en massa komplicerade dialoger då och då, som jag var tvungen att spola tillbaka för att fatta (Allmänt trögfattad? Nejdå).

Det som drar ner på betyget är de överdrivna dialogerna. Jag läste även någonstans att ordet "fuck" förekommer över 200 gånger i den här filmen. Nödvändigt? Ingen aning. Mig gjorde det inte, men då och då kändes det som att man gjorde desperata försök att hålla upp spänningen genom dessa invecklade och fula dialoger. Och slutet var också en av det sämsta jag sett. Det lämnar en del frågor obesvarade.

Skådespeleriet är däremot utmärkt. Jack Nicholson är som vanligt galen i sin roll, Leo var alldeles utomordentlig. Han var trovärdig och helt fenomenal. Matt Damon förtjänar också en femma för sin roll, som han klarade av galant.

Men i det hela är filmen utan tvekan värd att se. 4 oscars har den också vunnit. Hehe vilket sammanträffande, samma betyg jag tänker ge den ;)

Min lillasyster ska på en audition för SVT på torsdag. De ringde henne och frågade om hon var intresserad av en provspelning (hell yes?). Jag ska självklart följa med henne. Förhoppningsvist går det bra xD

They tried to make me go to rehab,
I said NO NO NO!!!

Jag hatar låten. Men den jävla refrängen har etsat sig fast i min hjärna. Det är Hafsas fel som tvingade mig att lyssna på den.

You should have gone to rehab, I said PLEASE, TAKE, HER!

Bli medlem på den här sidan, och samla tillräckligt med poäng för att få gratis biobiljetter! Det enda som krävs är att du värvar, klickar på en massa olika sidor, registrerar dig (ibland) och sådant där, så vinner du biobiljetter xP.OM de frågar vem som värvade er, skriv creatiiive. Då får jag lite extra poäng OCH ni får 25 poäng extra för att ni blev värvade. Yes, så klicka bara på länken och registrera er xD

Jan Björklund, utbildningsminister, vill ge polisen rätt att hämta skolkare och tvinga iväg dem till skolan.
Om du frågar mig tycker jag Jan Björklund är en fucking löjlig politiker som borde ge sin post till någon annan. Har vi så pass lite problem i dagens Sverige att man ska lägga resurser på att hämta skolkare och ge dem poliseskort till skolan? Ett jävla skämt.
Har Jan Björkman kringgått det faktum att det faktiskt finns en anledning till att elever skolkar? Låt oss säga, till exempel mobbning? Vad fan spelar det för roll om eleven väl är i skolan, när hon/han uppenbarligen inte vill vara där och förmodligen inte kommer prestera något? Slöseri med bensin.

De här jävla borgarna blir bara mer och mer fåniga för varje dag som går. Varför inte låta polisen jaga våldtäktsmän/mördare istället?

Jan Björklund, låt mig hjälpa dig lite på traven. Satsa på att rusta upp skolorna istället. Satsa på bra lärare som får alla lata elever att vilja gå till skolan. Och framförallt, satsa på att bekämpa mobbning. DÅ får du resultat. Inte genom att tvinga iväg elever till skolan. Hur många polisbilar skulle inte det gå åt? Medan våldtäktsmän lever fritt ägnar sig polisen åt skitjobb som att köra elever till skolan. Fy fan för dig och dina jävla korkade förslag.

Nu har jag sett på Hannibal Rising fyra gånger (sammanlagt alltså!). Ska också senare till Milkshake och se den en gång till. Egentligen vill hon inte att jag ska komma (dissad eller what), för hon tror att jag kommer skrika och sånt. Jag övertygade henne om att jag ska vara lika tyst som en mus. Jag kommer inte alls att prata och skrika när jag ser Gaspard Ulliel, världens vackraste man. Absolut inte. Jag kan faktiskt behärska mig.

Hannibal kan flina hur mycket han vill. I can do it.

Det var för 6 år sen som min mamma dog. Det kom från ingenstans, out of the blue. Hon led av en sjukdom, epilepsi, och en morgon fick hon ett så pass kraftigt anfall att det tog livet ur henne. Den morgonen var den värsta i mitt liv.
Jag kom på att tänka på det här när jag och min bästa kompis diskuterade PS. I love you. Min kompis tycker att det är bättre att man dör utan förvarning, för då slipper man plågas. Jag tycker motsatsen. Jag förstår hur hon menar, men jag håller inte med. Det är helt obegripligt för mig, hur man kan välja att förlora någon man älskar bara sådär. Jag skulle kunna ge allt för att få lite mer tid med min mamma. Det fanns så mycket jag ville säga, så mycket hon behövde veta. Hade vi vetat i förväg, så skulle det ha blivit mycket enklare. För då skulle jag ha haft en chans att säga farväl. Jag vet att pappa plågas. Han har inte gift om sig, och jag vet inte om det beror på att han skulle känna att han svek mamma, eller bara att det inte har funnits tillfälle.

Kära bästis, jag vet att du tror att det skulle vara bästa sättet, men tro mig, hade du varit i den situationen skulle du inte tänka lika..tänk om man hade bråkat dagen innan, till exempel? Hur skulle det då kännas när personen dog? Man skulle plågas av skuldkänslor..och jag hade så mycket planer för mamma. Jag längtade till dagen då vi alla skulle träffa min andra syster som bor utomlands. Hade vi vetat i förväg, hade de fått träffats. Men vi visste inte, och min syster har knappt sett sin mamma.

Det var bara en vanlig dag det drabbade mig, helt utan någon fucking förvarning. Sista orden jag sa till henne var "vi ses imorgon", och hon svarade "insha allah" - om gud vill. Men det ville gud uppenbarligen inte.
Jag är inte så känslig. Jag börjar inte böla om någon frågar något om min mamma. Folk tror att det är världens grej, att de gjort något oförlåtligt genom att nämna saken, men jag har kommit över det. Inte kommit över det som i glömt, utan kommit över som i att jag har accepterat det.

Mamma, jag älskar dig vart du än är. Vi alla älskar dig och vet att du har det bra, för du var en sådan god människa. Vi saknar dig.

---

Update: Det här inlägget blev väldigt personlig och huller om buller. Jag ursäktar det, men någon gång måste man visa sig sårbar.

En tjej har kommenterat Dr. Phil inlägget. Hon sa att han faktiskt inte var så perfekt för att...för att...han har varit otrogen mot sin fru.

Jag skrev tillbaka till henne och väntar spänt på svar nu. Det måste vara ett fucking skämt. Det är ju omöjligt, att självaste Dr. Phil...

Går det inte snabbare om jag söker på internet istället? Jo, ska nog göra det...Får väl hoppas att det bara var ett rykte. Ska kolla upp saken nu.

En kille i klassen ville slippa redovisa.

Kille 1: När det är min tur att redovisa, säger jag "Heil Hitler!", och då kommer det att bli en sådan jävla diskussion att min redovisningstid går över! Bra idé, eller vad?
Kille 2: Jag tror inte det. Du är ju grek, och med tanke på att hitler anföll Grekland, vore det väl lite dumt av dig att stå på hans sida?
Kille 1: Jaaa.....

Verkar inte han lite föör perfekt?

- Jag och Robin har aldrig skrikit åt varandra under vårt förhållande  (31 år!!).

Är det ens möjligt? Att man aldrig skrikit åt varandra trots att man levt tillsammans i 31 år? Om du frågar mig verkar det som om Dr. Phil blåljuger. Men jag gillar honom så pass mycket att jag tror honom. Suck.

Det var alltså den filmen som vi såg igår. Jag måste erkänna att jag inte hade särskilt stora förhoppningar, eftersom jag redan läst boken och den var inte direkt något jag skulle rekommendera.

Filmen handlar om Holly, som har förlorat sin make Gerry (Moviezine, hur fasiken ska man ta er på allvar när ni ens kan stava namnen rätt?!). Men på sin 30-årsdag upptäcker hon att han har lämnat meddelanden till henne, var och en som kommer vid olika tillfällen, där han ber henne göra saker som minskar hennes sorg, och som samtidigt hjälper henne genom vardagen. Alla breven slutar med "PS. I love you".

Jag vet. Det låter väldigt tråkigt. Men den är faktiskt (surprise) bättre än den låter. Filmen börjar med ett hetsigt gräl mellan Holly och Gerry, där hon beter sig som en bitch och vägrar ta in vad han säger. Men som alltid i filmens (och i verklighetens?) värld så försonas de, efter lite gullegull-snack.

När han dör kommer det inte som en chock. Vi förflyttas automatiskt till en annan scen där hans begravning utspelar sig, och det är inte särskilt sorgligt. Och i början verkar Holly inte plågas särskilt mycket, men efter ett tag syns det hur jobbigt det är för henne. Och vi kan förstå, Gerry var verkligen hysteriskt kul och romantisk!

Jag gillar inte romantiska filmer särskilt mycket, tycker de är alldeles för orealistiska med sina "I loved you from the moment I saw you!". Men den här känns bra och äkta. Det handlar inte om ett par som är perfekta mot varandra. Men ändå så lyser deras kärlek igenom, och det är det som gör att filmen uppfattas som spontan.
Skådespelarna är duktiga, och här får man även se Lisa Kudrow (Phoebe i Vänner!!) spela en stor roll. Jag var lite skeptisk från början, visste inte om det passade henne att spela allvarlig? Men jag hade inte behövt oroa mig, det här var bara Phoebe i en film! (Men samtidigt kanske det är en sorglig sak, att hon aldrig kommer lämna det där 'facket').

Filmen var dock lite småtråkig mittemellan. Och den hade inget 'mål'. Ja, att komma över sin man var ju målet för Holly, men är det verkligen ett lyckande koncept inom filmvärlden? Säljer sånt? Det tror jag faktiskt inte. Hos mig säljde det inte särskilt mycket i alla fall. Visst var den underhållande då och då, men det är nog ingen film jag skulle vilja se om. Eller som jag skulle ha betalat för att få se. Men för dig som gillar romantiska komedier funkar denna nog.

Milkshake och jag var på bio igår kväll och såg romantikern PS. I love you, som jag självklart ska recensera till lite senare idag.
Det var i alla fall förhandsvisning på Park i sturegatan, och där fanns chefredaktören på tidningen Glamour. Hon sa ett par ord innan filmen började, bland annat att det var bäst att man hade vattenfast mascara, för tårar skulle det fällas! Nåja, inga tårar fälldes i alla fall från min del, men Milkshakes ögon hade dock inte samma åsikter som mina. 

Igår i matsalen hände något väldigt pinsamt.

Jag och min kompis satt och åt lunch med några andra klasskamrater. Dessa två gick efter att de hade ätit, utan att lämna tillbaka brickorna. De gör alltid så, trots att man inte får. Men ingen har någonsin märkt (sagt något).

I alla fall. Efter att jag och min kompis är färdiga med maten, diskuterar vi om vi ska lämna brickorna eller inte. Vi kände oss proppmätta, och orkade inte gå de få stegen. Så för första gången någonsin, lämnade vi brickorna på bordet. Vi kände oss lite ohyfsade, men vi rättfärdigade det med att det aldrig någonsin hänt förr.
Vi lämnar bordet kvickt, och beger oss mot trapporna. Exakt när jag ska gå uppför trapporna, tar någon hårdhänt mig på axeln, och vrider mig runt. Där stod en mycket ilsen vaktmästare. Han nästan släpade mig tillbaka till vårt bord (utan att släppa taget om min axel), och skrek, skrek för allt vad han var värd, som om vi hade mördat en kamrat och lämnat denne på bordet, istället för några sketna brickor.

Alla tittade. Alla som befann sig i matsalen vände sig till där vi var, och stirrade. Och vaktmästaren fortsatte att skrika. Exakt vad han skrek har jag ingen aning om, det enda jag kände var skam. Jag reagerade inte ens på det faktum att han hade släpat mig hårdhänt till matsalen.

Han skrek också att vi skulle ta våra kompisars brickor. Jag brydde mig om ingenting, jag kastade bara tallrikarna på min bricka och gick kvickt därifrån. Pinsamt, pinsamt pinsamt.

Men ändå. Han överdrev. Han överdrev grovt. Det finns jättemånga som gör så, aldrig har jag sett honom haffa någon av dem. Varför oss? Och det allra värsta var vilken jävla scen han hade ställt till med. Han kunde bara ha bett oss att ta brickorna och gå därifrån. Men nej, han släpade mig dit, skrek åt oss, skrek ända vägen till diskbänken. Jag vet vad jag borde ha gjort. Jag borde ha vägrat att ta mina kompisars brickor, och sen bett honom att lugna ner sig. Men det är enkelt att vara efterklok.

Jag ska göra så igen. Jag svär att jag inom sinom tid ska göra exakt samma sak igen, bara för att fittas. Och den här gången tänker jag inte låta den där jävla skithögen köra med mig. Be oss lugnt och sansat att ta brickorna, men ställ inte till en jävla scen din fucking dåre.

Jag måste tillbaka nu och plugga lite mer om Oidipus och gänget! Nej men helt seriöst, det är faktiskt väldigt intressant. Man får reda på hur drama/teaterföreställningar uppstod, och vad de berömda rapsoderna brukade göra för att fånga publiken. Men sånt kan jag inte skriva i bloggen, för ni kommer tycka det är tråkigt.

God natt

Igår kom jag in i köket, som fullkomligt stank av kräk.

Jag - Varför luktar det kräk i köket, och typ i hela lägenheten?
Syrran - Det är brorsans pizza.
Jag - Aha.
Syrran - Men säg det inte till honom. Han kommer inte vilja äta det då.

Vår ugn var faktiskt trasig, så det fanns ändå inget annat att äta. Så säg inte att det var elakt att inte tala om för honom att hans pizza luktade kräk.

Den allra värsta ursäkten till varför man inte har ringt är "jag har inte haft tid". Alltså, jag spyr på den som säger så. En f.d. kompis sa det till mig när jag frågade. Och då handlade det om sms. Alltså, jag frågade varför hon inte har skickat sms. Och hon hade inte haft tid.

Låt mig först berätta lite om vår kära kompis, utan att hänga ut henne alltför mycket.
Hon har inget liv. Hon sysselsätter sig med att fixa håret/måla naglarna hela dagarna. Hon pluggar aldrig. Hon är jämt hemma. Hon har nästan inga kompisar (för ingen orkar anpassa sig till hennes liv som går i slowmotion).
Det är denna person som säger att hon har varit för upptagen för att skicka sms. Jag ville på allvar bara strypa henne. Även om jag försökte, skulle jag ändå inte lyckas för att, 1. Hennes hals är för tjock. 2. Hon skulle klösa ut mina ögon med sina tre decimeter långa naglar.

Jag hatar dåliga ursäkter.

Nu har jag gjort fransk manikyr. Men för att vara ärlig ser det för jävligt ut. Det är skitfult och ojämnt. Och jag har ingen aceton, så det går inte att få bort heller. Om vi hade en digitalkamera, kunde jag ha tagit en bild på eländet.

Hoppas att ingen märker i skolan imorgon.

De här gamla historierna är verkligen hur töntiga som helst.

"En särskilt svår prövning väntar skeppet när det skall passera sirenerna, gudinnor som sjunger så vackert att sjömännen brukar sätta sig på stranden och lyssna tills de svälter ihjäl"

Vilken fantasivärld. Och vilket fint sätt att dö på.

Förr brukade jag beskriva mig själv som en tjej som gillar att "shoppa, läsa, umgås med vänner, plugga". Ha! Plugga?! Vad fan var jag för en sjuk jävel? Hade jag så pass lite liv att jag tyckte om att plugga? Att det var lika kul att banka in information om kromosomer som det var att shoppa? Det är nästan så att man borde ha burat in mig. Nästan.

Pappa hade ominstallerat vår datorn. Men alla våra filer/bilder/musik etc, hade vi sparat på en speciell mapp, som skulle finnas där efter att pappa hade ominstallerat.
Det värdefullaste jag har på vår datorn är alltså de flera hundra bilderna av Gaspard Ulliel. Jag frågade pappa om han var säker, absolut säker, på att mina bilder inte skulle försvinna. Han sa att han var det.

Efter att han hade ominstallerat, så letade jag efter bilderna. Jag letade, letade och letade. Paniken började växa. Vart fan var mina bilder? Jag klickade på alla mappar jag kom åt, medan mina hjärtslag ökade per minut. Jag kunde inte hitta bilderna. Vid det här laget var jag helt förstörd och grymt förbannad.
När pappa kom så skrek jag. Jag var rasande, och slog händerna mot skrivbordet. Han sa att allting visst finns kvar. Jag letade medan han stod där, men kunde inte hitta dem. Pappa sa att jag förmodligen bara hade sparat dem på ett annat ställe. Vid det laget kände jag mig deprimerad.
Mina älskade bilder. Jag hade lagt flera timmar åt att hitta så många bilder som möjligt på honom. Jag hade omsorgsfullt namngett dem. Varje morgon efter att jag vaknar, och varje kväll innan jag sover, tittar jag på bilderna och fantiserar om hur vi bor på ett stort, vackert, franskt slott och har många barn. (skojar bara om det där med barn). Och nu var de borta. Det kändes verkligen hemskt.

Men sen till min glädje hittade jag dem. Oops, jag hade visst placerat dem vid ett annat ställe. Hursomhelst är jag glad nu, och Gaspard får följa med mig till det franska slottet två gånger om dagen.

Vi hade en föreläsare i skolan för typ en månad sen, som föreläste om vatten.

En kille räcker upp handen.
Killen - Är det här reklam för vatten eller?
Föreläsaren - Reklam? Du behöver vatten. Utan vatten så dör du.
Killen - ....

Ny design på G! Jag var fruktansvärt trött på den fjortiga looken min blogg hade, tema rosa/lila, liksom. Det här är bättre. Det är mörkt och spännande! Och ni ser de där blå sakerna runt headern? Det ska föreställa meteorer. Som ska representera rymden. Där planeten Venus finns. Japp, min planet.

Väldigt häftigt att bli uppkallad efter en planet, faktiskt. Även om det inte var en hit när man var yngre, då retades de andra barnen och man själv ville bara strypa sina föräldrar för att de inte hade valt ett vanligt namn istället. Men nu inser jag att de faktiskt bara var avundsjuka, de där jävla barnen alltså. Hallå liksom, jag tycker faktiskt mitt namn är mycket coolare än tex. Sara. (Sorry alla Saror, men den är ju det).

Det är sån värdelös skit vi håller på med under våra svenskalektioner. Vad händer efter döden? Finns gud? Finns aliens? Ja, ni fattar. Det är det vi har hållit på med under hela vårt skolår. Ursäkta, men är det någon jävla filosof-kurs jag har skrivit upp mig på? Jag trodde man lärde sig att skriva i journalistlinjen, inte prata om gud.

Vi har ofattbart mycket att göra i skolan. Det är superjobbigt. Och det är onödiga saker. Jag kommer aldrig få nytta av vegetations zoner, drumliner, eller vad de jävla grekiska filosoferna hade för sig på sin tid. Vem bryr sig om Oidipus knullade sin mamma och dödade sin far? Inte jag i alla fall. Så varför bestämmer mina kunskaper om Oidipus vad jag får för betyg i svenska?

Vår ugn är stentrasig. Den har varit trasig i flera dagar nu. Så det går liksom inte att fixa någon mat. När vi drog ut den för att kolla där bak, överöstades vi av en massa smuts (vi hade inte dragit ut den på tre år...). Det såg sjukt äckligt ut.

I ungefär en vecka hade jag hört talas om Per. Det första jag läste om honom var, "Per är på väg!", med stora bokstäver som förstanyhet i Aftonbladet. Jag som tänker att Per förmodligen är en väldigt viktig person, undrade naturligtvis vem denna person som skapade all uppståndelse var. Sedan hörde jag mer om Per. Varje dag var det Per, Per, Per. Jag öppnade aldrig tidningarna, utan läste bara förstasidenyheterna. Till slut kommer bomben.

"Stormen Per är på väg till Sverige!" (eller något liknande) stod det i Aftonbladet. Jag blev helt paff. Var Per en storm? En jävla storm? Vad fan namnger de stormar för? Det är idiotiskt. Varför inte ge dem nummer istället? Det är såklart enklare för folk att komma ihåg om det är namn istället, men vem bryr sig om vad korkade människor kommer eller inte kommer ihåg? Är de oroliga för storm får de väl ta reda på deras nummer. Man borde faktiskt göra så istället.

Nu heter den mest aktuella stormen i Sverige, för "Tuva".
Stackars alla Tuvor.




Tuva Novotny

Pappa ~40: Ska vi hyra någon film idag?
Tjej ~10 (högt): Hyra?! Du brukar ju ladda ner ju!
Pappan (tittar sig omkring generad): Va?! Nej, det brukar jag inte?
Tjejen: Jo, du har ju sagt att du älskar det!

__________________________________________________________

(Praoelev på McDonalds, tjej ~14, ska precis lämna en hamburgare till en väntande kund när en kollega, kille ~20 hejdar henne.)
Killen: När du lämnar hamburgaren måste du sjunga.
Tjejen: Va?!
(En annan kille som jobbar där lägger sig i samtalet.)
Kille 2: Japp så är det. De blir glada då.
Tjej: Va?! Måste jag sjunga?
Killarna: Jaa!
(Förbryllat går hon bort till bordet där mannen sitter.Hon tvekar en sekund innan hon tar mod till sig.)
Tjejen (sjunger): I'm Lovin It! (Hon ställer snabbt ner hamburgaren och går sedan snabbt därifrån. Mannen ser mycket förvånad ut, medans killarna gapskrattar.)

källa; tjuvlyssnat

(Två tillpiffade tjejer ~15 sitter och diskuterar ragg på utlandsresor.)
Tjej 1: Han kollade på mig hela tiden, det var skitäckligt. Han var mycket äldre än mig och riktigt slemmig. Mamma sa åt mig att hålla mig ifrån honom, hon trodde han var en pimp eller nåt.
Tjej 2 (ser undrande ut): Men pimp är ju något bra ju!
Tjej 1: Neeej, du är såå puckad. Pimp betyder ju typ hallick!
Tjej 2: Ha! Undrar vem som är puckad, det betyder inte alls tallrik.

källa; tjuvlyssnat

Det är något konstigt med blogg.se. Det stod för en stund sen att jag hade haft två besökare idag. Mig själv (obviously), och någon annan. Men nu när jag kollade, så stod det bara att jag hade haft en besökare. Vad är det här för hyckleri? Menar ni att den andra personen har tagit tillbaka sitt besök, eftersom hon/han skämdes så pass mycket över att vistas i min blogg? Isåfall vill jag säga till dig: Stick. Den som inte är stolt över att besöka min blogg kan dra något gammalt över sig.

Hm, förresten så tror jag inte ens man kan göra så. Ta tillbaka sina besök, menar jag. Men... isåfall betyder det att jag är den enda som läst min blogg sen midnatt.

Kära människor, varför, varför, måste ni stirra så mycket i tåget? Är det för att alla ni stirrar på är fula? Snygga? Konstiga? I mina ögon verkar det som om man stirrar på exakt allt och alla. I lugn och ro försöker jag titta ut ur fönstret och koncentrera mig på musiken jag hör i öronen, men i ögonvrån så ser jag att någon stirrar. Alltid. Jag bryr mig inte så mycket. Det här inlägget skriver jag mest för att jag inte har något vettigare att göra. Kan ju såklart sova, mina ögonlock är tyngre än Oprah Winfrey, men ska vara vaken en liten stund till, och fortsätta skriva meningslösa inlägg.

Filmen förtortsungar hade jag ingen större förhoppning om. Jag tänkte att det förmodligen bara är en i raden av dåliga svenska filmer. Och jag fick rätt.

Den handlar då om nioåriga Amina som kom till Sverige med sin morfar för tre år sen. Efter att morfadern dör, går Johan med på att bli hennes fosterförälder (efter lite tvekande hit och dit). Amina blir även vän med Mirre, en supersprallig (?) tjej som bor på samma gata. Tillsammans kämpar de för att Amina ska kunna få uppehållstillstånd och stanna i Sverige.

När jag först såg beskrivningen av filmen, trodde jag att den var seriös (låt mig förklara lite senare). Förmodligen också med ett inslag av tårdrypande scener. Visst, scenen där morfadern dör var inte direkt något att glädjas åt. Men det var inte heller lika gripande som regissörerna hade tänkt sig (Anna, min kompis, blev i alla fall helt till sig och tyckte scenen var jättesorglig. Å andra sidan är hon väldigt känsloslam xP).

Filmen började okej, med lite rappande ungdomar och sådant. Tjejen som spelar Amina är duktig, även om hennes roll var lite väl tillbakadragen (men vad kan man egentligen vänta sig av en tjej som levt i ångest och oro i tre år?). Jag vet inte om man lyckades lika väl med karaktären Mirre. Hon kommer in från ingenstans, och börjar hoppa på sängen och rappa. Just i den scenen började jag bli lite tveksam. Och filmen blev segare och segare.
I mitten var den otroligt tråkig. Och så hade den förvandlats till en musikal (!!!). Jag hade tänkt säga att det var en High School Musical wannabe, men Förortsungar kom faktiskt ut före High school Musical.
Någonstans i mitten tappade den hur som helst sin glans. Folk började sjunga från höger och vänster mitt i seriösa inslag.
Filmen var också vacklande. Man vet inte om hur man ska beskriva den. Är det en komedi? Drama? Musikal? Är det en sorglig musikal, kanske? Det är svårt att säga.

Nu ska jag börja skriva filmrecensioner, och skapa en kategori för det.
Till alla filmälskare! xD

Kolla på den här roliga videon, det är en kaxig apa som irriterar några tigrar rejält!

Dastan skrev om den HÄR sidan, där man kan gissa på Britneys dödsdag och om hon väl dör den dagen man gissade på, så vinner man själv en PS3.
Det första jag tänkte var att det här faktiskt var rätt grymt. Att tillägna en hel sida om Britneys död (när hon inte ens är död än), och dessutom låta folk tävla, är väldigt elakt. Men sen så har de förmodligen rätt. Om inte hon tar sig samman kommer Britney inte hålla ut längre. Hon kommer sluta precis som Anna Nicole, Kurt Kobain och resten av kändisarna som inte pallade med sina liv.