ps i love you - söt soppa
Det var alltså den filmen som vi såg igår. Jag måste erkänna att jag inte hade särskilt stora förhoppningar, eftersom jag redan läst boken och den var inte direkt något jag skulle rekommendera.
Filmen handlar om Holly, som har förlorat sin make Gerry (Moviezine, hur fasiken ska man ta er på allvar när ni ens kan stava namnen rätt?!). Men på sin 30-årsdag upptäcker hon att han har lämnat meddelanden till henne, var och en som kommer vid olika tillfällen, där han ber henne göra saker som minskar hennes sorg, och som samtidigt hjälper henne genom vardagen. Alla breven slutar med "PS. I love you".
Jag vet. Det låter väldigt tråkigt. Men den är faktiskt (surprise) bättre än den låter. Filmen börjar med ett hetsigt gräl mellan Holly och Gerry, där hon beter sig som en bitch och vägrar ta in vad han säger. Men som alltid i filmens (och i verklighetens?) värld så försonas de, efter lite gullegull-snack.
När han dör kommer det inte som en chock. Vi förflyttas automatiskt till en annan scen där hans begravning utspelar sig, och det är inte särskilt sorgligt. Och i början verkar Holly inte plågas särskilt mycket, men efter ett tag syns det hur jobbigt det är för henne. Och vi kan förstå, Gerry var verkligen hysteriskt kul och romantisk!
Jag gillar inte romantiska filmer särskilt mycket, tycker de är alldeles för orealistiska med sina "I loved you from the moment I saw you!". Men den här känns bra och äkta. Det handlar inte om ett par som är perfekta mot varandra. Men ändå så lyser deras kärlek igenom, och det är det som gör att filmen uppfattas som spontan.
Skådespelarna är duktiga, och här får man även se Lisa Kudrow (Phoebe i Vänner!!) spela en stor roll. Jag var lite skeptisk från början, visste inte om det passade henne att spela allvarlig? Men jag hade inte behövt oroa mig, det här var bara Phoebe i en film! (Men samtidigt kanske det är en sorglig sak, att hon aldrig kommer lämna det där 'facket').
Filmen var dock lite småtråkig mittemellan. Och den hade inget 'mål'. Ja, att komma över sin man var ju målet för Holly, men är det verkligen ett lyckande koncept inom filmvärlden? Säljer sånt? Det tror jag faktiskt inte. Hos mig säljde det inte särskilt mycket i alla fall. Visst var den underhållande då och då, men det är nog ingen film jag skulle vilja se om. Eller som jag skulle ha betalat för att få se. Men för dig som gillar romantiska komedier funkar denna nog.
Filmen handlar om Holly, som har förlorat sin make Gerry (Moviezine, hur fasiken ska man ta er på allvar när ni ens kan stava namnen rätt?!). Men på sin 30-årsdag upptäcker hon att han har lämnat meddelanden till henne, var och en som kommer vid olika tillfällen, där han ber henne göra saker som minskar hennes sorg, och som samtidigt hjälper henne genom vardagen. Alla breven slutar med "PS. I love you".
Jag vet. Det låter väldigt tråkigt. Men den är faktiskt (surprise) bättre än den låter. Filmen börjar med ett hetsigt gräl mellan Holly och Gerry, där hon beter sig som en bitch och vägrar ta in vad han säger. Men som alltid i filmens (och i verklighetens?) värld så försonas de, efter lite gullegull-snack.
När han dör kommer det inte som en chock. Vi förflyttas automatiskt till en annan scen där hans begravning utspelar sig, och det är inte särskilt sorgligt. Och i början verkar Holly inte plågas särskilt mycket, men efter ett tag syns det hur jobbigt det är för henne. Och vi kan förstå, Gerry var verkligen hysteriskt kul och romantisk!
Jag gillar inte romantiska filmer särskilt mycket, tycker de är alldeles för orealistiska med sina "I loved you from the moment I saw you!". Men den här känns bra och äkta. Det handlar inte om ett par som är perfekta mot varandra. Men ändå så lyser deras kärlek igenom, och det är det som gör att filmen uppfattas som spontan.
Skådespelarna är duktiga, och här får man även se Lisa Kudrow (Phoebe i Vänner!!) spela en stor roll. Jag var lite skeptisk från början, visste inte om det passade henne att spela allvarlig? Men jag hade inte behövt oroa mig, det här var bara Phoebe i en film! (Men samtidigt kanske det är en sorglig sak, att hon aldrig kommer lämna det där 'facket').
Filmen var dock lite småtråkig mittemellan. Och den hade inget 'mål'. Ja, att komma över sin man var ju målet för Holly, men är det verkligen ett lyckande koncept inom filmvärlden? Säljer sånt? Det tror jag faktiskt inte. Hos mig säljde det inte särskilt mycket i alla fall. Visst var den underhållande då och då, men det är nog ingen film jag skulle vilja se om. Eller som jag skulle ha betalat för att få se. Men för dig som gillar romantiska komedier funkar denna nog.
Kommentarer
Postat av: Maria
den här filmen vill ja verkligen se !!= )
Trackback
