6 år sen
Det var för 6 år sen som min mamma dog. Det kom från ingenstans, out of the blue. Hon led av en sjukdom, epilepsi, och en morgon fick hon ett så pass kraftigt anfall att det tog livet ur henne. Den morgonen var den värsta i mitt liv.
Jag kom på att tänka på det här när jag och min bästa kompis diskuterade PS. I love you. Min kompis tycker att det är bättre att man dör utan förvarning, för då slipper man plågas. Jag tycker motsatsen. Jag förstår hur hon menar, men jag håller inte med. Det är helt obegripligt för mig, hur man kan välja att förlora någon man älskar bara sådär. Jag skulle kunna ge allt för att få lite mer tid med min mamma. Det fanns så mycket jag ville säga, så mycket hon behövde veta. Hade vi vetat i förväg, så skulle det ha blivit mycket enklare. För då skulle jag ha haft en chans att säga farväl. Jag vet att pappa plågas. Han har inte gift om sig, och jag vet inte om det beror på att han skulle känna att han svek mamma, eller bara att det inte har funnits tillfälle.
Kära bästis, jag vet att du tror att det skulle vara bästa sättet, men tro mig, hade du varit i den situationen skulle du inte tänka lika..tänk om man hade bråkat dagen innan, till exempel? Hur skulle det då kännas när personen dog? Man skulle plågas av skuldkänslor..och jag hade så mycket planer för mamma. Jag längtade till dagen då vi alla skulle träffa min andra syster som bor utomlands. Hade vi vetat i förväg, hade de fått träffats. Men vi visste inte, och min syster har knappt sett sin mamma.
Det var bara en vanlig dag det drabbade mig, helt utan någon fucking förvarning. Sista orden jag sa till henne var "vi ses imorgon", och hon svarade "insha allah" - om gud vill. Men det ville gud uppenbarligen inte.
Jag är inte så känslig. Jag börjar inte böla om någon frågar något om min mamma. Folk tror att det är världens grej, att de gjort något oförlåtligt genom att nämna saken, men jag har kommit över det. Inte kommit över det som i glömt, utan kommit över som i att jag har accepterat det.
Mamma, jag älskar dig vart du än är. Vi alla älskar dig och vet att du har det bra, för du var en sådan god människa. Vi saknar dig.
Update: Det här inlägget blev väldigt personlig och huller om buller. Jag ursäktar det, men någon gång måste man visa sig sårbar.
Jag kom på att tänka på det här när jag och min bästa kompis diskuterade PS. I love you. Min kompis tycker att det är bättre att man dör utan förvarning, för då slipper man plågas. Jag tycker motsatsen. Jag förstår hur hon menar, men jag håller inte med. Det är helt obegripligt för mig, hur man kan välja att förlora någon man älskar bara sådär. Jag skulle kunna ge allt för att få lite mer tid med min mamma. Det fanns så mycket jag ville säga, så mycket hon behövde veta. Hade vi vetat i förväg, så skulle det ha blivit mycket enklare. För då skulle jag ha haft en chans att säga farväl. Jag vet att pappa plågas. Han har inte gift om sig, och jag vet inte om det beror på att han skulle känna att han svek mamma, eller bara att det inte har funnits tillfälle.
Kära bästis, jag vet att du tror att det skulle vara bästa sättet, men tro mig, hade du varit i den situationen skulle du inte tänka lika..tänk om man hade bråkat dagen innan, till exempel? Hur skulle det då kännas när personen dog? Man skulle plågas av skuldkänslor..och jag hade så mycket planer för mamma. Jag längtade till dagen då vi alla skulle träffa min andra syster som bor utomlands. Hade vi vetat i förväg, hade de fått träffats. Men vi visste inte, och min syster har knappt sett sin mamma.
Det var bara en vanlig dag det drabbade mig, helt utan någon fucking förvarning. Sista orden jag sa till henne var "vi ses imorgon", och hon svarade "insha allah" - om gud vill. Men det ville gud uppenbarligen inte.
Jag är inte så känslig. Jag börjar inte böla om någon frågar något om min mamma. Folk tror att det är världens grej, att de gjort något oförlåtligt genom att nämna saken, men jag har kommit över det. Inte kommit över det som i glömt, utan kommit över som i att jag har accepterat det.
Mamma, jag älskar dig vart du än är. Vi alla älskar dig och vet att du har det bra, för du var en sådan god människa. Vi saknar dig.
Update: Det här inlägget blev väldigt personlig och huller om buller. Jag ursäktar det, men någon gång måste man visa sig sårbar.
Kommentarer
Postat av: soraia
din mamma är på en bättre plats, må hennes själ vila i frid
Trackback
