världens bästa plan

Jag har köpt en riktigt god parfym för ett löjligt lågt pris. För att få lite statuspoäng har jag en plan. Jag ska såklart inte erkänna att det är en billig parfym från en billig affär, utan när jag tillfrågas vad det är för god doft jag har på mig så ska jag hitta på att det är från Guccis nya vårkollektion som kostar 1490kronor, och att det tyvärr bara finns ett begränsat antal, jag fick min hemskickad av självaste mannen som uppfann Gucci.

Snacka om ballt. Fatta hur poppis jag kommer att bli när jag har lurat i folk att jag känner Guccigubben!


confessions of a blogger

Jag är besatt av badrum. När jag kommer till ett nytt hem är det det första jag vill se. Jag hälsar, tar av mig ytterkläderna, kanske säger något i stil med "åh vad fint det var här inne, den där tavlan är ju väldigt vacker!". Sedan frågar jag om jag får låna badrummet.

Vad folk har i sina lådor eller sånt intresserar mig inte ett dugg. Jag brukar bedöma avståndet mellan handfat och toalett, kolla om det finns fönster, hur står det till med duschen, har de draperier? Om badrummet är utrustad med en tvättmaskin brukar jag kolla vart uttaget finns, och så vidare och så vidare.

Badrum är alltså väldigt viktigt för mig. Jag vet inte riktigt varför, det kanske beror på att jag fjärtar en gång var tionde minut och det kan jag ju inte direkt göra i köket. Men eftersom jag aldrig fjärtar inomhus förutom här hemma, så har jag ingen aning om vad min besatthet beror på.

Pappa skulle gå på en lägenhetsvisning och jag gav honom kameran och poängterade hur viktigt det var att han fotograferade badrummet, om inte jag vet hur den ser ut så vägrar jag att flytta. Han blev lite paff men gjorde mig till viljes.




En helt vanlig toalett och ett fint badkar. Har inget ont att säga om dem, men jag skulle gärna ha velat se hela rummet, för att kunna göra en ordentlig bedömning.

knäppt




Det här är en väldigt oskyldig bild. Den föreställer en tårta, och alla gillar ju tårtor. Det är ingen bild som leder till upprörda reaktioner, möjligtvis trötta föräldrar som blir uppmanade av sina jobbiga snorungar att baka den.

Jag blir riktigt äcklad när jag ser bilden. Det beror på de bruna pärlorna som finns på toppen av tårtan, de är så tätt inpå varandra att det påminner om hår. Täta, långa och fullständigt vidriga hårstrån. Jag äcklas av kroppsbehåring (förutom på huvudet då) så när jag ser den här bilden får jag bara lust att leta upp bagaren och be honom att separera pärlorna så man kan ta en ny och bättre bild, av hänsyn till folk som jag.

han har anledning att vara orolig


när de går mig på nerverna


sanningen är..




Klart att det inte är du. Det är nog Muhammad Ali som vill komma i form igen.

blattar, se hit!!


ni kommer alltid att vara outsiders



De här små godisarna som jag gillar har fått en sort, en lila sort. Jag var otroligt skeptisk när de lila gubbarna följde med ner i påsen, men vem är jag att hindra dem? Ica har bestämt att de lila gubbarna från och med nu är en del av godissortimentet, jag är väl ingen rasist som ska hålla på att diskriminera heller. Det är klart de får följa med så länge de fyller sin funktion, det vill säga är goda.

Vilket de inte var. Där har de fräckheten att beblanda sig med en godissort som har funnits i flera år, och tro att de bara kan smälta in och bli en i gänget utan att leverera. Dryga jävlar, jag borde fan trampa sönder deras små bräckliga och färgglada kroppar.

glassburkar är åtminstone tysta



Kolla vilken liten burk! Jag tycker det är roligt när saker kommer i sådana här små förpackningar, ibland gör jag knäppa saker som att linda in de i filtar och låtsas att det är små bebisar, trots att jag inte ens gillar bebisar. Eller, det är klart jag gillar bebisar, men bara när de är tysta och gulliga.
Små snorungar som ska jävlas genom att gallskrika trots att man håller dem varsamt förstår  jag mig inte på. Det blir så pinsamt, föräldrarna sneglar på en och kanske får för sig att man har slagit skitungen eller någonting.

ond cirkel



Vad är det för en ofantligt dum tillverkare som har kommit på idén att pryda barnstövlar med godisar? Och vilka, ännu dummare föräldrar, köper sådana till sina barn? Det är ju som att ge jultomten extra mycket skinka så att han kan bli fetare än han redan är.

De små snorungarna kommer alltid att påminnas om godis så fort de drar på sig stövlarna. Och då kommer de att tjata hål i huvudet på sina föräldrar tills dessa, om de är rädda för sina barn, ger efter och köper godis. Sedan finns det de som helt enkelt tystnar ner barnen med hjälp av knytnävarna.

Det blir en ond cirkel, barn tar på sig godisstövlar, barn tjajar, föräldrar slår, barn gråter, nästa dag:  barn tar på sig godisstövlar, barn tjatar, osv. Det här måste sättas stopp för, och det gör vi genom att protestera mot att dessa stövlar säljs!

britney spears har koll

Gammalt citat:

"I've never really wanted to go to Japan, simply because I don't really like eating fish, and I know that's very popular out there in Africa"

skön lärare

Alla ungdomar som bor i förorten känner till orden "din mamma". När jag var barn så var det det grövsta man kunde säga till någon, gjorde man det så bad man praktiskt taget om att bli nerslagen. Det fanns ingen nåd eller förlåtelse, "din mamma" var förenat med bråk.

Under femte klass sade killarna dessa ord titt som tätt till varandra. Ibland på skoj, oftast på allvar. En dag tröttnade vår lärare på effekten av dessa till synes harmlösa ord, och bestämde sig för att ta saken i egna händer.
"David, din mamma", sa hon till klassens tuffing.
David blev chockad. Ingen sa någonting. Vi betraktade det tysta dramat som utspelade sig mellan David och vår lärare. Jag visste vad han tänkte. Är hon allvarlig? Kan jag ta henne? Trots att alla i klassen var rädda för David för han kunde ju slå ner vem som helst, så visste han lika mycket som oss att hans spinkiga kropp inte hade en chans mot vår lärares fullvuxna och mycket större kropp.

"Vad sa du", viskade han hotfullt, men ändå avvaktande.
"Ja? Din mamma", upprepade läraren. "Din mamma är snäll. Det tycker jag. För jag har träffat henne. Okej? Din mamma. Är snäll. Vad händer nu?".

David kunde inte svara. Han stittade dumt på henne och sa ingenting. Och med det så avslutade läraren lektionen.


* David är ett påhittat namn. Jag gillar mitt liv.


misslyckad ungjävel

Kolla på hur han beter sig som att bollen vill äta upp honom och skriker som en mes. Föräldrarna har mycket arbete framför sig, det finns ingen annan framtid för en sådan liten tönt än glåpord och knuffar.


pappa älskar alla sina barn lika mycket..eller?

Pappas present till brorsan.




Pappas present till mig och syrran.


spindel i hemmet



Jag hittade min handduk på badrumsgolvet och känner mig väldigt irriterad. Jag såg en liten spindel i badrummet för typ en månad sen, och nu när min handduk har legat på golvet i en massa timmar så vet jag inte om jag vågar plocka upp den. Tänk om spindeln har skapat sig en liten bo därinne med spindelväv och små äckliga spindelbarn? Så när jag plockar upp handduken blir de irriterade över att jag förstör deras bo och bestämmer sig för att attackera mig.

Jag vet att chansen att spindeln är dödligt giftig är minimal, men tänk om. Jag ska nog vänta tills brorsan kommer hem och neutralt be honom att plocka upp handduken medan jag står utanför och betraktar dramat.

golddiggers och deras sugardaddys



Vad pinsam han är, den där gubben. Går ut i tidningarna och påstår sig ha blivit våldtagen av sin 30år yngre fru. Ja, din gubbjävel. Hade du hållit dig till en tant i din egen ålder istället för att springa benen av dig efter en golddigger som skulle kunna vara ditt barn, så hade det nog inte behövt gå så långt.

råttorna på egen hand



De här små övervuxna råttorna som kallas chihuahuor tycker jag väldigt synd om. Javisst är de söta. Javisst vill alla ha dem. Men jag tror inte de är så populära hos resten av hundraserna. Tänk er om till exempel Kenza råkade tappa bort sin lilla övervuxna råtta mitt i skogen.

Inte nog med inga fler lyxbehandlingar, nu måste den klara sig själv. Hur provocerade tror ni inte de andra hundarna blir av en liten fjolla iförd en guccitröja? Tror ni de vill bjuda den på mat eller hjälpa den med ställen den kan sova i under natten? Nej. Inte nog med att den lär bli utstött, eftersom den är så liten så är det nog ett par mobbarhundar som bestämmer sig för att lära den lilla fjollan en läxa.

Nu spelar ju självklart inte storleken så stor roll, klart en liten hund kan försvara sin heder. Men tror ni Armani, som den övervuxna råttan heter, någonsin hamnat i den situationen där den varit tvungen att försvara sig själv? Nej. Och därför blir den ett lätt byte.

Tänk på det nästa gång ni "åh så liten och perfekt!"-ar en chihuahua. Livet är inte alltid en dans på rosor, inte ens för världens mest gullade med hundras.

vad fan är det här?

Äkta eller inte så är det det mest bisarra jag sett på länge. Men man måste ändå medge att japanerna är jävligt effektiva, om än fullständigt galna.





Jag trodde vakterna skulle sätta stopp för all knuffande, men de är fan anställda för att trycka in så många som möjligt!

kläder åt djur



Varför skulle man vilja lägga ner 229 kronor på en jävla tröja till en stinkande iller? För de pengarna kan man köpa minst två t-shirts till sig själv! Om man nu ändå måste ge djuret kläder, så räcker det med ens illaluktande t-shirt man hade kvar från gymnasietiden. Eftersom illern själv stinker så märker den nog ändå ingen skillnad.

i ain´t saying i´m a golddigger...

Jag fick hem en katalog med förlovningsringar och kom fram till att när jag förlovar mig så vill jag ha den dyraste ringen min fästman kan skaffa. Inte för att jag bryr mig om ringar och sånt fjant, men när förhållandet sen spricker så kan jag pantsätta ringen och köpa en massa filmer för pengarna, så får man ändå ut någonting ur förhållandet och har inte förlovat sig i onödan liksom.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0