Planeten Venus

Jag har inte gett er en ordentlig uppdatering sen torsdag, och jag ber verkligen om ursäkt. Har helt enkelt haft för mycket  att göra och har knappt varit "hemma". Ska försöka kasta in lite uppdatering nu.

Saken är den att här finns tre ipods, och tre personer. Vilket betyder att jag ska få en. Vilken jag ska få är problemet. Det finns en blå och röd med 4GB minne, och det finns en sliten svart ipod med 2 GB. Jag och syrran har igång en intensiv kamp, för ingen av oss vill ha den fula svarta. Jag är övertygad om att jag lär vinna kampen ,men man vet aldrig.

Dessa är mina argument till henne:

1. Jag reste 25 timmar för din skull. (Inte riktigt sant. Skulle ha kommit även om hon inte hade varit här.)
2. Jag har en 20 timmars resa framför mig och behöver många låtar att kunna lyssna på.
3. Snälla.

Om ingen av dessa funkar så tar jag till min näst sista och mest desperata metod: Pussar och bön.

Om inte det funkar, så snor jag den helt enkelt från henne.

Att  se ne nysläppt film här kostar ca 60 kronor. I Sverige kostar det 95 kronor. Vilken skillnad.

Jag känner mig nere inför tanken på att komma tillbaka till tråk-Sverige om två veckor. Jag har det så kul här. Det spelar ingen roll att jag har varit pank, har ändå inte behövt betala ett smack för någonting. Det kommer jag sakna när jag åker tillbaka till Sverige.

Jag är så dum, så dum. Min adapter funkar. Det är tyvärr bara min hjärna som inte funkar. Jag hade inte trott att man behövde koppla in batteriet för att se om den funkar, och när jag provade det så såg jag hur två veckors bilder inte blivit tagna. Fan för mig. Nåja. Nu funkar den och det blir massor av bilder. Ni får ursäkta er korkade bloggerska.

De är bortskämda småglin som bara gråter. Jag höll just nu på att lösa upp några flätor hos en ful två-åring som bara satt och gnällde. Jag var hur försiktig som helst, ändå började skitungen att skrika efter sin morsa och betedde sig som att jag hade misshandlat henne. Fucking ungjävel. Hon är så ful, kan inte ens hålla upp sitt gigantiska huvud. Skulle skämmas ihjäl om jag hade en sådan ful unge. Haha, hennes morsa står precis bredvid mig men fattar inte att jag snackar skit om hennes lilla sötnos. Det är så mäktigt att kunna ett främmande språk.

idag var jag i mittpunkten i DC, och jag måste erkänna att jag är glad att jag bor i Sverige. Först av allt så har jag aldrig sett en mer delad stad. I det första kvartet var det fullt av svarta människor. Vartenda en som gick där var svart. Jag blev också eyeballed (dvs. att en ful tjej med vilt hår såg väldigt snett på mig och mina kläder. Avundsjuka, såklart). I ett annat kvarter var det så vitt att jag var rädd att någon skulle slå ner oss när de insåg att vi stack lite ut från mängden.

Hur som helst så var jag i även i Georgetown och Chinatown. Riktigt coola ställen, speciellt Georgetown. Snobbigt men inget ställe jag skulle tacka nej till att bo på.

Hoppas ni inte gick på det. Jag är faktiskt mer besatt av min blogg än vad ni är. De här senaste dagarna har jag hunnit göra mycket, tyvärr kommer ni inte få veta allt. Eftersom hela familjen läser bloggen och jag inte vill ge pappa en hjärtattack, så får jag ta det lite försiktigt.

Förresten så har min kamera dött och jag har ännu inte skaffat en adapter. Helt ärligt tror jag det kommer att dröja ett tag tills jag får en, om det ens händer. Tills dess får ni klara er utan bilder.

Jag är ashungrig och har 40 dollar som jag inte vill slösa. De ska förhoppningsvist räcka till både ett badminton set och present till min tjatiga bästa vän. Fan också. Magen kurrar ihjäl. Badminton eller mat?