Planeten Venus

God morgon kära läsare! Befinner mig just nu på Northern Virginia Community College. Imponerande namn, va. Min syster tar sitt examen senare idag, så jag väntar i den här skolan tills dess. Jag lovar att ta bilder (min kamera har fortfarande inte dött efter nästan två veckors snålt användande. Vilket fucking mirakel!).

Igår regnade det asmycket här i Virginia. Vi satt på bussen (som för i övrigt är skrattretande ful) och var på väg till Pentagon Mall, när vi hörde ett öronbedövande PANG där blixten hade slagit ner. Det lät som att något hade exploderat. Några minuter senare hörde vi ett ännu högre pang än den första och hela den skramliga bussen skakade till medan folk skrek for allt de var värda. Sedan såg vi en massa tjutande brandbilar åka förbi.

Ja, det var alltså min nära döden uppelevelse. Väldigt överdriven då jag fysiskt sett inte var särskilt nära att dö, men jag var ju tvungen att liva upp min blogg med en intressant historia. Förlåt om ni trodde att jag hade legat på dödsbädden eller så.

Jag befinner mig just nu på den coola delen av Virginia, och har varit här i två dagar. Skönt att komma bort från deprimerande Springfield, men åker dessvärre tillbaka imorgon. Har tagit massor av bilder och intressanta historier som jag publicerar i bloggen då. Idag var ni nära att förlora mig. Jag ska inte göra en Blondinbella och sälja historian till pressen, utan ni mina läsare ska få läsa den här i bloggen. (Har inte direkt något val. Vilken tidning skulle vara intressera av min historia?)

..att vi ska åka till Kanada. FUCK! Jag ser verkligen inte fram emot det. Sista gången vi åkte med bil till Kanada så tog det cirka 10 timmar. Det var en mardröm. Och det värsta var att vi var där i två dagar, sedan var det dags att åka tio timmar igen. Nej nej, jag är trött på Kanada och vill inte dit. Vad för kul kan man förresten ha med sin morbror hack i hälarna? Kanske om det bara var jag, syrran och några kompisar...men nejdå.

Jag tror inte det är många som vet hur mycket amerikaner egentligen sportar. Trots att de är stora som valar så sportar varje ungdom, antingen i form av små söta kläder och pompoms, eller dräkter som kräver suspensoarer, ni vet, för att skydda the thingie. Vi var på en skitsnygg utomhusarena igår, där det var möjligt att spela badminton, tennis, basket, fotboll, etc. Jag kände mig jättetöntig, stod där med coola kläder men kunde inte sätta in bollen. Jaja, man lär sig.

Springfield heter alltså stället jag är på, men man vet faktiskt inte om det är här familjen Simpsons bor eftersom det finns en Springfield i princip alla stater. Poängen är ändå att det här är det tråkigaste området någonsin. Kom aldrig hit. Seriöst. Och det som gör det så jobbigt är att bussen går två gånger per dag, så det är inget alternativ. Alltså är man beroende av någon med bil, annars kommer man ingenstans.

Det känns sjukt irriterande att inte kunna sticka när jag vill. Förstår varför alla amerikaner är så feta, det finns inte ens någon butik man kan ta sig till utan bil. Den där lilla plåtburken gör mig så deprimerad. Tunnelbana, någon?

Igår så upptäckte jag hur farligt det är att köra bil här. Jag vet inte om det är likadant i Sverige (för där åker jag aldrig bil),  men här handlar allt om att få den bästa vägen. Det är en farlig kamp och alla bilar åker hit och dit i jakten på den mest tomma vägen så att man kan köra lika snabbt som en dåre. Jag fann mig själv hålla hårt i sätet när en mindre erfaren bilförare körde snabbt och fick oss alla inne i bilen att kastas hit och dit som vantar.

Massor. Men ingenting utan en fucking bil. Snart blir jag ensam hemma och jag vet inte vad jag ska ägna mig åt, utan bil kommer man ju ingenstans. Jag ska förmodligen glo på lite TV. De har ju löjligt många kanaler, så det är enkelt att hitta något intressant.