Planeten Venus

Går man till biografen och förväntar sig en Xmen-kopia så kommer man att bli förvånad. Trots att filmen drar palleller till de tidigare Xmen-filmerna, och man lär känna igen vissa karaktärer, så är Wolverine en självständig rulle som inte lämnar en endaste person besviken, vare sig man gillar att se avhuggna kroppsdelar eller inte.

Wolverine är en mutant vars "förbannelse", eller "gåva", beroende på hur förtjust man är i rivande rovdjur, är hans sylvassa klor och möjlighet till självläkning.
Kombinera det med ilskan efter mordet på flickvännen - och ni får en farligt hämndlysten Wolverine.  När hans f.d. övereste sen förvandlar hans skelett till det outplånliga metallet adamantium, så skapar han ett odjur som kommer att göra allt i sin makt för att hämnas.

Ordet actionsvåldsporr måste invigas. För fyfan vad den här filmen är helt besinningslöst våldsam. Det är väl tur att det är 15årsgräns på den (inte för att det hindrar folk från att se den, men ändå) för tänk vad ungarna skulle frestas till att leka med knivar efter att ha sett det här. Hugh Jackman är som klippt och skuren för rollen; vem kan få oss att känna oss lika trygga men samtidigt sjukt skrämda, som han gör?

Vilken cineast som helst kommer att avguda den här rullen, det är orgasm för både öra och öga. Varje duns, slag eller skrapning med klor känns ända in i benmärgen. Hela kärlekshistorien är lite för vag för min smak, men alla inser att det bara är en täckmantel för att få använda så mycket våld som möjligt. För vad gör människor mer våldsamma än just kärlek?