Planeten Venus

Bara titeln gör en väldigt förväntansfull och samtidigt lite på sin vakt, en film som utger sig för att handla om illusioner eller någon som skapar dem leder bara till att man blir helt grundlurad i slutet. Så redan innan man satt sig i soffan och förberett sig för att bli förtrollad har man skapat förväntningar.

Handlingen är så simpel som att en trollkarl gör allt för att vinna tillbaka sin barndomskärlek, som är förlovad med en kronprins som inte direkt är känd för att anordna barnkalaser.

Det är en stor besvikelse när jag måste medge att Illusionisten inte på något sätt uppfyller många kriterier. Edward Norton har aldrig tidigare varit så medelmåttig, nästan på gränsen till usel. Hans brist på engagemang lyser lika starkt som morgonsol och han ser på något sätt helt malplacerad ut. Hela den halvdana kärlekshistorien med Biel minns jag knappt eller bryr jag mig om.

Att jämföra Illusionisten med The Prestige borde vara straffbart. Deras likheter är inte fler än att det handlar om trollkarlar och magi, punkt slut. Att illusionisten hade en överaskande och spännande slut är inte tillräckligt för att bortse från resten av den banala handlingen. Att kalla den för dålig är kanske att ta i, men att kalla den för bra vore nästan en illusion.