Planeten Venus

Denna sorts godis har alltid varit en favorit. För ett par år sen när jag var runt nio-tio, så sa en kompis till mig att hon visste hur man gjorde sådana. Jag blev helt till mig och sa att jag var idel öra. Hon förklarade att allt vi behövde var en kastrull och socker.

Va? Visserligen var jag ung, men jag fattade ju att det var något skumt på gång. Jag frågade hur färgerna skulle komma till då? Hon sa att det bara händer. Hm.

Så jag tog en stor kastrull, vi fyllde på den med socker och ställde den på spisen på högsta värme.

Sockret smälte. Vi väntade och väntade. När allt var smält undrade jag om vi inte skulle förflytta kastrullen från spisen nu.  Nej, sa min kompis. Så vi fortsatte att vänta. Snart började det att lukta bränt. Då tog jag bort kastrullen och såg ner. Bränt socker. "Någonting måste ha gått fel till", sa min kompis. "Det brukar ju alltid funka för mig", fortsatte hon, den lilla lögnaktiga råttan.

Ja, det enda som gick fel till var att jag brände en kastrull, slösade en massa socker och fick en stor utskällning.