Planeten Venus

Idag blev jag lurad att köpa världens vidrigaste äppelpaj.
"Vi går till Kista och käkar där", försökte jag övertyga mina vänner men det var ingen som lyssnade på mig. De orkade inte så det fick bli någon random café inne i stan. Direkt när jag såg äppelpajen bakom den inglaserade disken blev jag illa till mods. Den i Kista såg inte alls sådär...oaptitlig ut. Men okej. Utseendet är inte allt, försökte jag intala mig själv. Det är ju faktiskt insidan som räknas.

"Men kolla, de ser ju likadana ut! Den här ser ju ännu godare ut!", sa min kompis uppmuntrande till mig, trots att inte hon ens visste hur den i Kista såg ut. Men okej. Jag köpte och förträngde det faktum att de pengarna jag just hade lagt ut hade räckt till både Pringles och dipp för hela helgen.

Den var inte god för fem öre. Pajen var helt smaklös och stenhård, de hade inte ens brytt sig om att värma den och såsen var helt vattnig. Fyfan. Det är inte okej. Jag kunde ha fått en saftig och stor äppelpaj i Kista som är 6 kronor billigare, istället satt jag där och tryckte i mig den där hårda kakbiten bara för sakens skull, kunde ju inte bara ha slängt den efter att ha pröjsat så mycket.

Jag skyller på mina kompisar. De har en sådan där "alla caféer säljer väl likadana äppelpajer"-inställning men NEJ! Det är faktiskt inte en enkel sak, att komponera den perfekta pajen. Det är det inte, vad ni än tror. Nästa gång tänker jag inte låta mig övertalas. Jag ska till Kista och Kista only.