Benjamin Buttons otroliga liv - lång segklump
Benjamin Button föds som en åttioåring, men i sinnet är han fortfarande ett barn. Och han åldras baklänges. Genom hela filmen får vi ta del av hans så kallade "otroliga liv". Från att hans pappa dumpade honom då han inte kunde stå ut med att hans nyfödda son hade skrynklig hud, till hans sista andetag.
Efter halva filmen önskade jag att hans pappa hade dumpat honom i havet istället, så vi hade sluppit se denna tröga smörja som präglades av kloka ord man bara hör i filmer och konstiga metaforer som inte hade något med handlingen att göra. Brad Pitt gör sitt bästa med att skaka liv i den sega gamlingen som slutar som ett nyfött barn, men varför han nominerades till bästa manliga roll kommer jag aldrig förstå. Han var inte dålig, men inget utöver det vanliga heller. Jag blir lite ledsen när jag tänker på att det finns människor som livnär sig på att bedöma filmer, och deras definition av "bäst" är Brad Pitt i en sådan här roll...man tappar hoppet.
Det finns ingen klimax, bara en lång utläggning om hans liv och människor han möter på vägen. Det bästa med filmen var scenen när han är ute på öppet hav och de blir anfallna. Det är en riktigt mäktig scen, och tyvärr det enda jag brydde mig om att minnas. Benjamin Buttons otroliga liv är ingen film jag trodde skulle bli så framgångsrik i Sverige, den innehåller allt ett mästerverk inte ska innehålla. Smör, klyschor, förutsägbarhet. Hos amerikanerna kan man förstå att den går hem, det är en typisk hollywood-film som inte tar ut svängarna ordentligt, och det passar de konservativa amerikanerna perfekt.
Jag påstår inte att filmen var dålig. Den hade en del intressanta karaktärer och musiken var fantastisk, men när man sitter där och undrar om man har kommit till fel salong så står allt inte rätt till. Jag kanske hade för höga förväntningar...
Synd att du inte tyckte om den.
Angående nomineringen på Brad Pitt så förstår jag inte den heller. Han har gjort så mycket bättre roller, där han inte har blivit nominerad, så att han blev till den här är en överraskning.
Angående Batman-filmerna så har jag sett både Begins och The Dark Knight.
Jag gillar dem skarpt och det är några av mina favorit superhjältefilmer genom tiderna.
Asså gurl, du har rätt! 13 oscarnomineringar?!!
Oj. Den verkar suga ju! :O
Man tänker att den ska vara skitbra eftersom att många säger det. Nu måste jag se den, bara för att se för mig självt liksom :P
Tack för tipsen! HAHAHA jag ska ge honom ett papper där jag ska skriva typ "grattis på födelsedagen, här är ett presentkort på 2 timmar med Soraia" :P
Fan nu vet jag inte längre om jag vill se den. Och nej min text handlar inte om ngn kille :P Ingen kmr så nära, haha
Haha, Venus - du är grym på att skriva filmrecensioner! :D
Angående Begins versus Dark Knight, så gillar jag båda på olika sett.
Begins var en av de mest originella superhjältefilmer på år och dar, där man faktiskt fick hela bakgrundshistorien utan att någon skurk stal showen.
Dark Knight känns mer ordinär på det viset, men det psykologiska spelet mellan Batman, Jokern och Harvey Dent är en fröjd att titta på.
Jag gillar förresten Nolans versioner just för dess realistiska framtoning och det psykologiska djup som man aldrig tidigare har sett i en Batman-film.
Oj oj oj fejnus... najs work.. du "dissar" en film som fått 13 oscarnomineringar....
Åh vad länge sedan jag tittade in hos dig Venus! Good to be back! Först måste jag säga att jag blev rädd och trodde att jag haft en psykos och skrivit i din blogg utan att minnas, den är ju någon som heter precis samma minus ett "e" ;) som dessutom hade samma åsikter som jag haha. Men det var en annant pulp fiction-fan :P
Ang Benjamin.. Bra recension, jag håller med dig i princip ALLT såg den med några tjejkompisar och alla tyckte den var såå bra.. fuck no. Så amerikanskt helylle och trist... Det finns en bok av svensk författare, Per Nilsson som skrivit en bok av samma princip, läste den för några år sedan iofs, men älskade den då, checka in :D
