Planeten Venus

En kompis och jag hade inte pratat på flera veckor. gick det till i flera veckors tid. Vi såg varandra i skolan varje dag, men ingen sa något till den andra.

Så idag ser jag den här kompisen på tunnelbanestationen. Jag ökar takten för att hinna ikapp henne. Vi kommer till trapporna. Hon hörde nog mina klackar, för hon vänder sig snabbt om, och när hon ser mig så börjar hon att...springa. Alltså nästan. Hon praktiskt taget rusade nerför trapporna. Sen gick hon med en sådan fart att jag inte hade en chans att hinna ikapp henne, såvida jag själv inte började springa (och det tänkte jag verkligen inte göra). Så jag ropade hennes namn. Hon vände sig om.

Jag: Hej. Hur mår du?
Hon: Bra...
Jag: Varför ignorerar du mig?
Hon: Jag ignorerar inte dig! Det är du som ignorerar mig.
Jag: Va? Varje gång du går förbi säger du inte ens hej.
Hon: FÖR ATT DU IGNORERAR MIG!
Jag: Det var du som började!

Ja, så kan det gå. Båda trodde att den andra ignorerades, så var och en slog tillbaka med samma medel. Sorgligt men sant. Nu är vi sams i alla fall.