Planeten Venus

Varje gång jag ligger i sängen så hör jag ett klick, ett klick som man hör då man tänder lampan till badrummet. Men kruxet är att det aldrig är någon som går in. Jag har blivit så van med det att jag inte ens bryr mig längre.

Mitt första möte med ett spöke var då jag befann mig på toa i Somalia. Det var mörkt i toaletten så jag hade med mig en lykta. Efter att jag hade kissat färdigt och såg mot fönstret, så möttes jag av en hemsk syn. Jag såg en hand, en rutten manshand med blå skjorta. Det var en reflektion. Jag fick panik, speciellt då jag visste att jag faktiskt var den enda i rummet. Det tog en jävlans massa viljestyrka att inte skrikande springa ut. Min första tanke var att det var ljuset som spelade mig ett spratt, så jag lyfte på båda min armar och viftade med dem.

Handet fanns kvar. Lugnt och fint, med hjärtat i halsgropen, så lämnade jag toaletten. Få inte panik, få inte panik var det enda jag tänkte på. Behöver jag tala om att jag var nära att skita på mig? Så rädd har jag aldrig varit. Sedan dess har jag varit övertygad om att spöken finns.