helt borta
Det är pinsamt hur främmande jag känner mig i matbutiken. Det är som att komma ensam till ett land dit jag bara semestrar då och då.
Jag stod där vid frysdisken i evigheter och letade efter kycklingvingar. Folk kom och gick, men jag stod kvar och försökte se ut som att det var en vardagssyssla, att handla kyckling. Jag cirkulerade runt disken och letade. Och letade. Och letade. Då och då gick jag därifrån för att inte se alltför dum ut. Efter vad som kändes tusen år, hittade jag den jävla kycklingen.
Sedan vid kassan då. Jag stod och tjafsade med kassörskan om att 4 wienerbröd kostade 20 kronor, inte 21,50. Hon blev sur och insisterade. Till slut märkte jag att hon hade räknat med påsen som kostade 1,50. Jag blev tyst och skämdes. Jag vet inte vilket som är värst; mina mattekunskaper eller min sinnesnärvaro.
Jag stod där vid frysdisken i evigheter och letade efter kycklingvingar. Folk kom och gick, men jag stod kvar och försökte se ut som att det var en vardagssyssla, att handla kyckling. Jag cirkulerade runt disken och letade. Och letade. Och letade. Då och då gick jag därifrån för att inte se alltför dum ut. Efter vad som kändes tusen år, hittade jag den jävla kycklingen.
Sedan vid kassan då. Jag stod och tjafsade med kassörskan om att 4 wienerbröd kostade 20 kronor, inte 21,50. Hon blev sur och insisterade. Till slut märkte jag att hon hade räknat med påsen som kostade 1,50. Jag blev tyst och skämdes. Jag vet inte vilket som är värst; mina mattekunskaper eller min sinnesnärvaro.
Kommentarer
Trackback
