gladiator
Den oscarbelönade Gladiator lämnar ingen oberörd. Även om man spyr på patriotismen eller de stereotypiska karaktärerna, så går det inte att förneka att Gladiator är ett mästerverk. Allt från skådespeleri, manus, miljöer och framförallt musik. Soundtracket förstärker scenerna och Hans Zimmer är ett geni. Jag inser att jag inte har sett något lika bra på väldigt länge (Och det var tredje gången jag såg filmen).
Russel Crow är helt klockren som den modiga Maximus, men min beundran går till Joaquin Phoenix, som spelar så bra i sin roll att det är svårt att tro att det är just - en roll.
Det kräver mycket för att imponera på mig och speciellt hålla kvar intresset för en film som är över två timmar lång, men här tvekade jag inte ens. Det enda som störde mig var de överdrivna stereotyperna, han är god, han är ond, punkt slut. Ibland fungerar sådana karaktärer, men oftast tappar de sin trovärdighet om de inte har någon grund att stå på. Karaktärerna i Gladiator har mycket att stå på, men kanske inte tillräckligt för att leverera.
Jag kan ändå leva med det. Det är en störningsmoment, men - allt kan inte vara perfekt. De kan bara vara tillräckliga för att få toppbetyg.
Älska dina recensioner..nu måste ja se den filmen=)
Jag ääälskar Gladiator, jag grinar varje gång jag ser den!
Men jag tycker att även om det finns EN god och EN ond så finns det ändå en grund på varför han/hon är som han är och just därför kan man sympatisera med denne och då känner man att det finns en "anledning" till den handlingar. :P
Den är så sorglig, buhu snyft :'(
soraia:precis, jag håller med :). i gladiator så handlar det om att commodus aldrig blev accepterad av sin far, aldrig älskad. istället var det någon annan som fick hans kärlek; maximus, därav varför han avskyr honom. det rättfärdigar inte hans handlingar, men man får i alla fall en förståelse för varför han är som han är. plus att maximus vägrade lyda honom, pissed him off :P
