Planeten Venus

Det var en spänd stämning här hemma. Vi hade köpt hem den dyraste glassen någonsin som skulle visst vara guds gåva till människorna. Syrran äter inte choklad, men hon sa att hon ville se mitt ansiktsuttryck när jag smakade för första gången. Jag sa att hon fick läsa i bloggen precis som alla andra.

Så jag tog alltså den lilla burken till rummet och öppnade. Det såg ut som vanlig chokladglass, ingen lyxig blandning. Hm. Men det är smaken det handlar om, sa jag till mig själv. Jag tog fram skeden, skopade upp en liten bit glass, och smakade på fenomenet.

Inga fyrverkerier. Ingen orgasm. Jag skrek inte av lycka. Det var..små choklad-och mandelbitar instoppade i vanlig chokladglass. Så besviken jag blev. Var det verkligen det där lilla som alla talade om? Har de aldrig smakat vanlig chokladglass?

Ja, jag vet, nu kommer ni att säga "men smaka den här sorten istället, den är godare!", men säg inte det, för ska en glass kosta femtio spänn så borde den vara mycket godare än andra glasser inom sitt genre. Till exempel, den jag smakade var New York fudge-någonting, då borde den alltså innehålla någon som gör att den är mycket bättre än annat chokladglass. Men det gjorde den inte.

Slutsats: Visst var det väldigt gott, men det finns billigare och godare glass. Så det var inte värt pengarna.