Planeten Venus

Oliver, 5 år, kidnappades när han hämtades från daghemmet av sin mamma. Hon angreps bakifrån, och två-tre män rövade bort Oliver. Jag vet inte vem pojken är, jag har aldrig hört talas om honom tidigare, men det skär djupt i mitt hjärta när jag läser om sådant här. Polisen trodde att det kanske var i utpressningssyfte som pojken kidnappades, och jag hoppades det. För i sådana fall skulle förövarna ha en anledning till att låta Oliver leva.

Precis som alla andra så undrade jag; Levde Oliver än? Fick han mat? Har de gjort något med/mot honom? Vart lät de honom sova? Var han rädd? Vilken korkad fråga, det är klart som fan att han förmodligen var så rädd att han pissade på sig själv. En femåring som tas ifrån sina föräldrar och förs bort av främmande män. Det är klart som i helvete.

Jag googlade det för en stund sen och lyckligtvis så verkar Oliver vara återfunnen.

Jag känner mig så lättad och glad för hans skull. Oturligt nog går det inte lika bra för flera tusen barn som varje år kidnappas för att säljas som slavar, utnyttjas sexuellt, etc. Det är hemskt och det är omänskligt, men det förekommer och det är mycket vanligare än vi tror. Så vanligt att det även pågår i lilla, trygga Sverige. Medan vi sitter och tror att sådant här bara händer barnen i Mexiko eller Afrika så vet vi inte att små flickor används som leksaker för att behaga kåta män i vidriga bordeller, bara några mil ifrån våra trygga hem. Så vanligt är det.