Planeten Venus

Jag kom in i rummet, och var nervös inför den stora händelsen som nu skulle ta plats. Jag skulle bära en kattunge, med mina bara händer. För första gången. Sista gången jag bar en kattunge så hade jag vantar på mig. Trots det så darrade jag som en asplöv och lyckades inte hålla katten i mer än 3sekunder. Men det var flera år sen. Nya dagar, nya tag. Idag skulle jag officiellt göra mig av med min fegisstämpel.

Så Sara hämtade en liten, söt katt som inte förde lika mycket oväsen som de andra, i hopp om att inte skrämma mig. Det hjälpte inte särskilt mycket. Såfort jag förde mitt finger mot kattens mjuka päls så drog jag tillbaka handen i samma veva. 10 minuter tog det mig ungefär att våga röra vid katten.

Sara fattade inte vad som hände, och sa att hon aldrig någonsin hade varit med om något liknande. Hur kunde någon vara rädd för ett sådant litet oskyldigt djur? Jag undrar detsamma. Det måste vara något fel på mig.

Efter ytterligare 25 minuter så vågade jag bära katten, utan några vantar förstås. Jag kände mig stolt. Sara kände sig stolt. Och om ni inte tror mig så har jag faktiskt bildbevis. Ska ladda upp imorgon, eftersom Sara för tillfället har min kamera.

Nu måste jag gå och vila mitt huvud som har bankat som i helvete i flera timmar.