Planeten Venus

Jag hatar vägbeskrivningar, då jag för det mesta inte hittar dit.
Igår så skulle vår lokalgrupp ha ett möte på ett ställe långt bort, och jag fick först reda på att en av de skulle vänta på resten i busshållsplatsen.
Okej. Men bussen, den bara fortsatt och fortsatt. Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om så många stationer. Och de hade så fåniga namn, såsom yxvägen, spjutskyttebanan, etc.
Jag satt i bussen förmodligen i 45minuter eller mer, och de fåniga stationerna bara räknades upp.
När jag väl kommer fram, en halvtimme försenad, finns det inte en kotte på busshållsplatsen. Det är mörkt, och öde. Jag fick en liten klump i magen då jag insåg att jag var tvungen att följa vägbeskrivningar.
Jag ringde upp, och hon sade konstant till mig att gå vänster, och då var det meningen att jag skulle se en stor byggnad eller en bro eller någonting.
- Men jag ser inget, sade jag nervöst medan jag frös.
- Men gåå åt vänster, ser du rondellen?
- Nej, jag ser ingen rondell, hm.
- Gå tillbaka till höger, ser du bron?
- Nej, jag ser ingen bro.
- Men vad ser du?
- Eh..jag är framför en bensinmack.
- Jaha...ingen aning om vart du kan vara.

Paus.

- Här, prata med henne, jag fattar inte vart hon är.

Så fortsatte det i evigheter, tills det kom fram till att de hade utgått ifrån att jag stod på den andra sidan av busshållsplatsen. Jag kom i alla fall fram till slut, stelfrusen och med ingen känsel i mina tår.

Och då var mötet nästan slut.