konstiga människor
Jag vet inte vad det är med vissa människor. Dem är så konstiga.
Jag trodde först att killen framför mig i tåget var sjuk på något sätt. Han liksom satt där och darrade, flackade med blicken, stirrade ett tag på sina händer, satt hopkrupen.
Jag tror inte han var sjuk. Han såg bara ut som att tunnelbanan var hans största mardröm. Så fort vagnen guppade till, drog han häftigt efter andan, flackade runt med blicken med ett smärtsamt uttryck i ansiktet, och grabbade tag i handtaget (den gula, ni vet de som finns på de nya tunnelbanorna. Eller "nya", men ni fattar).
Hm, vad är det med folk?
Jag trodde först att killen framför mig i tåget var sjuk på något sätt. Han liksom satt där och darrade, flackade med blicken, stirrade ett tag på sina händer, satt hopkrupen.
Jag tror inte han var sjuk. Han såg bara ut som att tunnelbanan var hans största mardröm. Så fort vagnen guppade till, drog han häftigt efter andan, flackade runt med blicken med ett smärtsamt uttryck i ansiktet, och grabbade tag i handtaget (den gula, ni vet de som finns på de nya tunnelbanorna. Eller "nya", men ni fattar).
Hm, vad är det med folk?
Kommentarer
Trackback
