spöken

Varje gång jag ligger i sängen så hör jag ett klick, ett klick som man hör då man tänder lampan till badrummet. Men kruxet är att det aldrig är någon som går in. Jag har blivit så van med det att jag inte ens bryr mig längre.

Mitt första möte med ett spöke var då jag befann mig på toa i Somalia. Det var mörkt i toaletten så jag hade med mig en lykta. Efter att jag hade kissat färdigt och såg mot fönstret, så möttes jag av en hemsk syn. Jag såg en hand, en rutten manshand med blå skjorta. Det var en reflektion. Jag fick panik, speciellt då jag visste att jag faktiskt var den enda i rummet. Det tog en jävlans massa viljestyrka att inte skrikande springa ut. Min första tanke var att det var ljuset som spelade mig ett spratt, så jag lyfte på båda min armar och viftade med dem.

Handet fanns kvar. Lugnt och fint, med hjärtat i halsgropen, så lämnade jag toaletten. Få inte panik, få inte panik var det enda jag tänkte på. Behöver jag tala om att jag var nära att skita på mig? Så rädd har jag aldrig varit. Sedan dess har jag varit övertygad om att spöken finns.


Kommentarer
Postat av: Hillevi

sv: jag tror inte att Nils skulle våga skriva någonting om Blondinbella, hon skulle ju lacka satan. Tänk att höra hennes skrik och tjat varje dag, hur fan orkar han? haha.



ja, fast det är ju alltid svårt att bara skita i "spegeln" speciellt om det är en favorit. Och det brukar ju alltid exen vara. Förstår inte varför det ska vara så svårt att bara gå vidare. Nej, Nu sitter jag här och klagar fast det egentligen gäller mig. Usch.

2008-07-13 @ 13:48:51
URL: http://hillus.blogg.se/
Postat av: Yas

du skrev "första gången jag mötte ett spöke" har du sett flera ggr :(

2008-07-14 @ 01:27:51

!

Är du en anonym fegis, eller? Skriv namn.
Bli ihågkommen!

Din email: (Ingen behöver få veta ;)

Skriv bloggadress om du har!

Lätta ditt hjärta.

Trackback
RSS 2.0